Kul med familjen Knut!!
Solen sken nästan i Malmö, och en klar doft av förestående vår låg i luften, så vi trängde ihop oss i Knuts bil och bagav oss av mot skogen med packad picknickkorg. I skogen var det dock fortfarande alldeles vinter...
"båda tar med så delar vi" = två hvudrätter och två efterrätter som alla räcker för minst fyra. And then some.
Chokladkladdekakan kom aldrig med på bild, men pannkakorna, pastasalladen, den varma chokladen från mexico, de hemlagade köttbullarna och hemmagjorda rödbetssalladen gjorde det.
Veckan därpå var vi på Malmöhus Museum och tittade på alla djur och fiskar. Och på tekniska museet och klättrade i Ubåt, tittade på bilar, båtar, flygplan och annat kul, och lekte uppe på "experimentarium".
En helt fantastiskt rolig dag som avslutades på restaurang VESPA med två trötta hungriga och lagom griniga ettåringar (som ändå skötte sig riktigt riktigt bra tyckte deras mammor!!). Personalen på VESPA är inte särskilt trevlig mot barnfamiljer.
tittar på fiskar
och ormar!!
svårt att hänga med... :)
spela piano med fötterna
kul tycker mamma också... :)
Badboll som svävar i en luftström
Harrys favorit!
VILL INTE GÅ HEM!!!!
Stänger alldeles för tidigt på lördagarna!
Jul i Dalarna
Hjälper farfar lägga in sill
baka liten kaka...
ååååå... skjuuuts in i ugnen!!
julafton
med fint besök
men Harry var i början inte helt övertygad om den saken...
familjen E sitter bänkad framför tomten, redo för julklappar
Harry delade ut alla klappar
den egna högen var utan konkurrens den största
julaftonsbus!!!!
Dagis blir min död
Mr H har börjat på dagis. Hans far följer villigt med honom för att skola in lilla bubb i de nya rutinera, vilket inte är särskilt lätt. Vid tidpunkt för seperation uppstår det ett hjärtskärande farväl för båda parter; för Harry att lämna den enda tryggheten han har i närheten och för pappa när han ser bubb's lilla ansikte skrynkla ihop sig samtidigt som händerna sträcks ut, under tårar och skrik, i ett sista desperat försök att klamra sig fast i fars trygga famn. Att i den stunden lämna honom för att sätta sig i personlrummet och invänta brytningspunkten är tufft - även för riktiga män som mig själv.
Det finns två utmärkande drag med dagis; det är en institution för en herrans massa ungar, men också lika många sjukdomar, infektioner och andra fysiskt degenerativa tillstånd. Varenda lilla jäkla krabbat går runt med rinnande näsa och andra, minst lika oangenäma, symptom. Tillstånd som normalt bara återfinns innanför sjukhusens vita väggar frodas och utgör det normala på dagis. Nu har stackars pappa varit sjuk i tre veckor i sträck! Under tiden har jag haft två friska dagar då jag tagit en promenad bara för att vakna upp ännu sjukare nästa dag. Nu har jag precis gjort mig av med 39 graders feber.
På måndag börjar det igen.
titta vilken fin tårta!!
det är så sällan jag är nöjd med bilder på mig så det gäller att passa på...
söt
Hur man tar ett julkort eller How to fool a cat
I julas hade vi tänkt att vi skulle ta lite lagom julmysiga bilder och skicka till släkt och vänner med önskan om ett gott slut på året. Som vanligt var vi så sent ute som möjligt, dagen innan vi skulle med tåget till dalarna om jag inte minns fel. Vi hade stortvättat på morgonen så av den söta tomtedräkten som Harry fått i present av sin mormor fanns det bara luva och tröja att finna. Jaja, det kan ju anses vara det mest väsentliga; gäller bara att se till att barnet endast blir fotograferat från midjan upp. Men säg den som lyckats få en 18 månaders kille att sitta still länge nog att få ett lagom trevligt foto framifrån. leendes. med luvan PÅ.
När Harry just fått syn på sin favoritbil.
still 
Men med Knuts mamma Lisas ord ringande i bakhuvudet kom vi på en briljant plan:
How to fool a cat
eller: spring som en tok så han skrattar så springer jag efter med kameran!!
Man blir gammal av att vara förälder...
Eftersom datorn varit paj har jag inte kunnat tömma min kamera på bilder. Så istället fick jag leta upp ett gammalt minneskort att byta med från längst in i gömmorna. Och tur var det, för titta vad som låg där och skräpade! Jag chockas över hur unga vi såg ut för bara 20 månader sedan. Alla tre :)
den 21 juni 2009
HARRY and the HUNKS:
Nejdå vi har inte alls lagt ner!
Vi tar bara en välbehövlig bloggpaus och hämtar nya krafter. Min käre make har i dagarna med framgång lyckats rädda alla bilder från den kraschade hårddisken, och nu väntar vi bara på att den skall formateras och få nya drivrutiner, så skall ni se att blogginnläggen kommer börja rulla snart igen.
För övrigt kan meddelas att medans pappan och pojken hänger på lekplatsen, hoppar i vattenpölar, leker med bilar och läser sagor, springer mamman omkring i vita kläder och stetoskopet i högsta hugg och ser förvirrad ut. Det är jätteroligt att plugga igen!!! Men jag har aldrig varit tröttare, och jag lääängtar efter mina underbara underbara pojkar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Speciellt när man skall krypa ur sängen på morgonen och lämna kvar en söt varm mjuk sovande liten knodd. Och en lika mysig, men lite morgonvresig och något större erik.
Nu får jag inte låna datorn längre. Ses snart!!
För övrigt kan meddelas att medans pappan och pojken hänger på lekplatsen, hoppar i vattenpölar, leker med bilar och läser sagor, springer mamman omkring i vita kläder och stetoskopet i högsta hugg och ser förvirrad ut. Det är jätteroligt att plugga igen!!! Men jag har aldrig varit tröttare, och jag lääängtar efter mina underbara underbara pojkar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Speciellt när man skall krypa ur sängen på morgonen och lämna kvar en söt varm mjuk sovande liten knodd. Och en lika mysig, men lite morgonvresig och något större erik.
Nu får jag inte låna datorn längre. Ses snart!!
Triumf! (Röd för att han legat på min arm)
Triumf! (Röd för att han legat på min arm)
You always hurt the ones you love
Jag skall inte skriva så mycket ikväll för jag har två veckors "fix" att ta igen. Två veckors tystnad här på bloggen har berott på att vi har slutat amma. Puh.
Det började lite av misstag, vi hade pratat om det men inte bestämt något. Natten till måndagen den 15 tänkte jag bara testa och se vad som hände om jag istället för bröstet bara sjöng och vyssade istället. Egentligen har det gått bra att göra så under hela Harrys uppväxt, det är bara den senaste månaden eller två som han blivit så väldigt bröstig. Men den här gången gick det, som jag borde kunnat räkna ut, inte alls. Och eftersom vi snart skulle sluta kände jag att jag inte kunde ge med mig för lätt eftersom det skulle förstöra för oss då. Efter fyra timmars SKRIIIIKKKKKK VVVRRRÅÅÅÅÅLLLLLLLLL FRÄSA SOM EN ILSKEN KATT somnade Harry av pur utmattning. Och när han ca tre timmar senare vaknade igen, lika arg, kändes det fel att ge med sig med bröstet då också. Så vi fortsatte att kämpa. Tillslut somnade han på min axel medan jag vankade i vardagsrummet. MEN vaknade så fort jag stannade. Så jag vankade. Hela natten. Men Harry fick sova iallafall. Erik, som inte alls kunde hjälpa till för när H vill ha pupp så får han inte komma i närheten, satt på soffan bredvid och försökte stötta genom att iallafall inte sova han heller.
På dagen efter försökte jag ge Harry så mycket kramar och pussar och bus som bara möjligt. för att hålla honom på gott humör och inte känna något sug efter bröstet, och för att jag i hemlighet var lite rädd att han skulle känna sig oälskad och bortstött. På morgonen försökte han berätta att han ville amma, men jag rynkade på näsan och sa nej blä, vi ammar inte. Och det godtog han. Sedan dess har det hänt flera gånger att han frågar Puppa?? och tittar hoppfullt mot min tröja, men det har alltid räckt med Nej vi har ju slutat med det. Då vänder han sig om och fortsätter med det han höll på med utan att böra gnälla. Duktig pojke!!
De första tre dagarna gick det bara bättre och bättre. Harry vaknade vid två, och då fick man trava runt med honom tills han somnade igen, och igen vid fem-sex, då det var lika bra att gå upp. Första dagen pumpade jag ut sammanlagt drygt en liter mjölk. Och harry åt mellanmål efter mellanmål, större portioner än han någonsin ätit.
Andra dagen kunde jag bara pumpa ut hälften så mycket, och tredje dagen hälften av det. Fjärde dagen var juverna, förlåt, brösten, inte längre två knöliga ömma utspända fotbollar, och jag kunde inte ens få ut 100 ml. Sedan dess har jag inte pumpat och mitt enorma begär efter mjölk(komjölk, pastöriserad) och mjölkchoklad har faktiskt nästan försvunnit det med. Utom just ikväll... :( (Jag ber om ursäkt till de läsare som tror att bröst är kvinnosmycken ämnade att behaga mannen)
Allteftersom Harry blev mer och mer avvand vid amningen blev han mer och mer klistrad vid min kropp. Frenetiskt, desperat, höll han koll på min minsta rörelse. Var vi i vardagsrummet och jag gick in i köket sprang han gråtande efter. Satt vi på golvet och lekte med klossar och jag flyttade mig 20cm åt vänster kravlade han genast upp i mitt knä. Nätterna blev mardrömsscenarion. Harry ville att vi skulle gå ut i vardagsrummet och vanka. Han drog i mina armar för att visa vad han ville, och pekade. Fick han inte som man ville så SKREEK han rakt ut, som en mistlur. I timmar. Ett ursinnesläte högre och gällare än någon människa eller något djur någonsin gett ifrån sig förut. I vardagsrummet skulle vi inte bara vanka, jag skulle gunga upp och ner och gärna sjunga också, tills han somnade. Att sluta sjunga gick bra. Att sluta gunga gick bra om man i smyg fasade ut det. Att sluta gå gick efter mycket mycket lång tid också bra att göra utan att han vaknade. Men där tog det stopp. ICKE att det gick att lägga honom för då vaknade han med ett illtjut och hela processen började om igen.
Min rygg var trasig, jag fick inget sova, och Harry krävde full uppmärksamhet så fort han var vaken. Med andra ord så hade vi ingen toppenvecka i vår familj. Pappan gjorde allt han kunde för att bistå, men tillslut fick han inte ens lov att titta på sin son, stackars pappan. På förmiddagarna sov jag medan de var ute och lekte. Det har alltid tidigare varit Harrys absoluta favoritsysselsättning att gå ut med pappa, och han vinkar alltid ett sturskt farväl till mig som för att visa att jag inte får följa med dem. Men nu var det annorlunda. I början av veckan var det bara lite gnäll när de skulle ut, men till slut vägrade han följa med och grät hela tiden! (Men när jag var ute med honom gjorde han inget annat än pratade om pappa, pappa, pappa. Pekade överallt och berättade vad han gjort där med pappa (tror jag, hans svenska är inte flytande))
Vi kom på att vi måste lära honom att han måste ligga ner i sängen och somna om, om min rygg överhuvudtaget skulle överleva hösten. Så när Harry vaknade en natt, minns inte vilken dag det var, vägrade jag plocka upp honom ur sängen trots hans vilda protester. Jag klappade på honom och sa att han var jätteduktig, och sa till honom att ta nappen och katten och lägga sig ner igen och sova. Harry tog sin napp och sin katt(båda två för veckan nya tillskott till Harrys sovrutin), men satt kvar i sängen och grät. Men bara ett ledset gråt. Inte argt. Han slutade gråta när jag lade honom ner i sängen med huvudet på min arm. Och han stretade inte emot utan lät sig vyssas och sjungas för. Flera gånger somnde han, och lika många gånger vaknade han till igen och grät en skvätt, men kom snabbt till ro igen. Efter två och en halv timme kunde jag lämna hans säng och stapla mig bort till min egen. Han vaknade bara en gång till den natten, men då somnade han om med en gång han fick nappen och lite vyss.
Nästa dag hade jag ångest inför sänggåendet långt innan det var dags att sova. Nog för att det gick lätt att somna OM honom igår i sängen, men det är en helt annan sak att lägga en vaken Knodd i sin säng och SOMNA honom utan andra vapen än katten och nappen. Men det gick förvånansvärt bra. Efter tjugo minuters bök för att komma till ro sov liten sött på min arm. Igårnatt likaså.
Och idag gick det för första gången på nästan två veckor att känna igen vår Knodd! Borta var trött gnällig, relativt passiv liten pojke, och kvar fanns glada busiga härliga Harry, som satt i pappas famn en lång stund idag (gissa pappas ansiktsuttryck när han fick ta på sin son för första gången på två veckor!!!), och pappa är återigen den stora idolen och Harrys aldrig tröttnande lekkamrat.
De här veckorna har varit supertuffa. Mest för att det känts som vi skadat vårt barn. Men samtidigt har det känts ännu mer fel att ge sig, och ge honom bröstet. Det skulle bara förstöra mer än det skulle hjälpa. Harry har haft ett enormt behov av mig den här veckan, men det har han ju fått. All närhet han velat ha har han fått, nästan iallafall. Att ta bort puppen var hemskt men jag inbillar mig att det ändå bara var en världslig sorg, inte en smärtsam förlust av Harrys mest älskade älsklingar. Eller tvärtom. You always hurt the ones you love, och usch vad det känns svårt!!
Liten parentes. Idag skulle jag byta om när pojkarna låg och busade i sängen. Båda två sken upp som ett par solar när de fick se brösten. Brösten!! utbrast Erik lyckligt. Puppar!!! ropade Harry ännu lyckligare. Stackars pojke. Det är nu vi grundat en livslång längtan efter något så stark, att ett par skinnbeklädda mjölkkörtlar kan kännas som ljuva himmelriket. En känsla som inte ger med sig förrän dagen de trillar av pinnen. Alltid vilja ha men sällan få.
Måhända får vårt hjärtlösa och abrupta avslut till följd att Harry om 16 år kommer hemdragandes med en blonderad glödlampa med fotbollar i tröjan. OK, lite väl fördomsfullt. Bortse från sista raden.
Tja det här blev ju lagom kort.
SVORDOM, SVORDOM, SVORDOM
Datorh******vetet har kraschat och alla våra bilder från 2010 är förlorade.
Det är en sorg i hjärtat nästan som om vi förlorat en närstående. Vår skatt, det enda vi skulle rädda om det brann, bilderna på Harry!! (Efter att vi fört Harry själv i säkerhet vill säga...)
Mästare på att fånga ögonblicken...
... är min vän Fotograf Jennie Ekblom!!! Har inte hunnit skriva om hur jag blev bortrövad på FruHippa ett helt år efter vårt bröllop, men ett långt utförligt reportage kommer, det lovar jag nästan! ;)
Under tiden kan ni spana in Jennies bilder på hennes fotoblogg, varifrån dessa fina kort är lånade.
give me five, pappa!
vacker moster, vacker nacke
utvecklingssteg...?
Måhända inte i klass med att från krypande resa sig upp och ta sitt första steg, eller helt plötsligt sätta samman de lösryckta orden till en första mening, men i morse gjorde jag en rolig iakttagelse vad gäller Harrys sätt att leka med bilar.
Dagen då vi för första gången såg honom brummande köra en liten leksaksbil över golvet blev vi alldeles förvånade. Var i allsinn dar hade han lärt sig göra så? Hans mor, som är uppväxt med två systrar och mängder med my little ponys, hade iallafall ingen aning om att det var på det viset man lekte med bilar!
Sedan den dagen för längesedan har Harrys bilförråd utökats betydligt, och han bär omkring på sina favoriter som andra barn bär på sina nallar. I morse hade han båda sina favoritbilar i händerna och körde dem på golvet. Så lät han dem närma sig varandra, som för att hälsa. Sen pussade de varandra, alltmedan Harry gjorde pussljud med munnen. Sen lekte bilarna tafatt och turades om att prata med varandra.
Jag tolkar visserligen detta beteende som bevis på hans stora empatiska förmåga; att kunna tillknyta små metallsaker med gummihjul mänskliga egenskaper, men känner ändå viss oro över att han fäster sig vid hårda bilar istället för mjuka nallar?
Dagen då vi för första gången såg honom brummande köra en liten leksaksbil över golvet blev vi alldeles förvånade. Var i allsinn dar hade han lärt sig göra så? Hans mor, som är uppväxt med två systrar och mängder med my little ponys, hade iallafall ingen aning om att det var på det viset man lekte med bilar!
Sedan den dagen för längesedan har Harrys bilförråd utökats betydligt, och han bär omkring på sina favoriter som andra barn bär på sina nallar. I morse hade han båda sina favoritbilar i händerna och körde dem på golvet. Så lät han dem närma sig varandra, som för att hälsa. Sen pussade de varandra, alltmedan Harry gjorde pussljud med munnen. Sen lekte bilarna tafatt och turades om att prata med varandra.
Jag tolkar visserligen detta beteende som bevis på hans stora empatiska förmåga; att kunna tillknyta små metallsaker med gummihjul mänskliga egenskaper, men känner ändå viss oro över att han fäster sig vid hårda bilar istället för mjuka nallar?
aj aj
skrubbsår på hakan!
drygt nio tips till nyblivna mammor
1 När det är natt är det natt är det natt. Oavsett hur ofta den lille vaknar, och oavsett om blöjan måste bytas eller välling måste lagas; se till att behålla ljuset släkt och stämningen rofylld. Prata tyst och så lite som möjligt, och undvik ögonkontakt som verkar stimulerande. Ge då istället närhet. Det läste jag mig till i en föräldratidning innan Harry föddes och det är en av få saker vi hållit benhårt på. Och det har visat sig ge resultat. Trots att han kan vakna flera gånger per natt fick Harry tidigt in dygnsrytmen att vara trött på natten och pigg på dagen. Och trots att han kan vakna flera gånger per natt har han alltid varit lätt att somna om, och faktiskt aldrig piggnat till och velat leka mitt i natten som jag hört att många andra haft problem med.
2 Se till att ge flaska, även om ni ammar. På den här punkten har vi lärt av våra misstag. Eftersom amningen fungerade smärtfritt testade vi inte flaska förrän Harry var flera månader gammal och pappa skulle vara ensam med honom över flera timmar. Han dricker fortfarande inte ur flaska.
Med nästa barn kommer vi att se till att pappa ger utpumpad mjölk ur flaska minst någon gång i veckan om möjligt (dock är det viktigt att man väntar tills barnet lärt sig amma ordentligt, eftersom det är olika sugteknik). Inte bara för att lära dricka ur flaska, utan även för att försöka förhindra att barnet blir så extremt mammigt som Harry länge var -och är.
3 Det kan tyckas banalt, men det tog många nätter och en nästintill förstörd bäddmadrass innan jag förstod att om man sover med BH och amningsinlägg slipper man vakna i en sjö av mjölk varje morgon. För att inte tala om den klibbiga känslan av söt, intorkad mjölk på hela överkroppen.
4 Vagndjungeln. Vilket bry vi hade innan vi köpte! Och trots att vi kände oss så nöjda till slut använder vi inte den dyra (3000) vagn vi först köpte, utan en begagnad vagn som jag införskaffade billigt på Blocket när Harry var runt 8 månader. För ligger, det gör de inte länge! I Harrys fall inte alls. Tidigt ville han bli uppbullad så att han kunde sitta och titta, inte ligga och glo rakt upp i det blå. Den vagn vi först köpte hade inget stöd för benen när man gjort om den till en sittvagn, utan de hängde rakt ner. Och det vet alla som suttit på en barstol att stöd för benen vill man ha annars blir man trött i höften. Det var en enorm lättnad när vi köpt den andra vagnen som hade stöd så att benen i princip kunde peka rakt framåt, med knäna nästan raka. Helt plötsligt ville Harry åka vagn längre än 10 minuter!
Det näst viktigaste vid vagnköp är att den har en stor rymlig korg undertill. För matvaror. För shoppingfyndet. För vänners tunga väskor. Och för väskan full med ifall-saker som du för en gångs skull inte tagit med dig den dag din son råkar trilla huvudstupa i en vattenpöl eller får tokdiarré när ni är på väg till ett möte ni redan avbokat tre gånger. I vår korg ligger även en hink och spade, en toarulle för Harrys ständigt snoriga näsa, en tjock tröja och en burk med fruktpuré för krissituationer. Och en mängd andra prylar som ingen orkat slänga/ta med upp i lägenheten.
Allt annat i vagndjungeln är helt och hållet överflöd, och till för att kunna klämma ut ytterliggare några hundralappar (eller tusenlappar) ur osäkra blivande föräldrar. Små eller stora hjul fram/mjuka hjul eller hårda punka-fria/framåtsittande, bakåtsittande, eller vändbart styre. Man är inte en dålig förälder om man inte köper bästa möjliga vagn åt sitt barn. Köp en som tål bananfläckar. Och som du vågar lämna utanför det trånga kafét utan trippla lås. Och som kan stå ute i regnet när du hälsar på kompisen utan hiss. Köp begagnat.
5 Lyssna inte på alla råd du får, utan lita på ditt eget omdömme. Det rådet fick jag själv många gånger. Det är det bästa rådet jag kan ge någon, men det råd som jag själv blev argast över!!! Hade jag vetat vad jag själv tyckte var bäst hade jag ju inte sökt kunskap utifrån! Hade jag haft en stark känsla i magen över vad som var rätt hade jag självklart följt den. Men nu hade jag sällan det. Dessto oftare hade jag ett ömtåligt men högljutt barn i famnen, och en känsla av villrådighet och maktlöshet. För vad visste jag och Erik om barn?
Men i efterhand har jag förståt att medan jag förtvivlat försökte fråga eller läsa mig till hur man bäst somnar, matar, stimulerar och sätter gränser för små barn, och innan vi bestämt oss för vilken av alla andras mer eller mindre bra metoder vi skulle använda, så gjorde vi under tiden just det; somnade, matade, lekte och uppfostrade. Fast på vårt sätt. Det som föll oss naturligt in. Så i efterhand förstod jag det viktigaste rådet: Lita på dig själv. Läs inte för mycket.
6 Samma råd igen men med en annan formulering. Det finns inga måsten. Barnet måste inte somna själv. Bara om ni känner att det finns ett behov av det. Vill barnet leva på din mage i början, och du själv känner att du orkar med det, så låt det. Du måste inte vänja det av vid det. Inte för barnets skull i varje fall. Tids nog kommer barnet inte längre ha ett behov av det. Tro mig, det kommer inte att vilja sitta fast på din mage hela livet. Inte ens ett halvår. Kanske ett lite väl specifikt råd. Men åå vad jag skulle vilja ge mig själv det när Harry var pyttig. Vilket sjå vi hade! Och vad dåligt jag mådde, inte över det underbara barnets mysiga ömhetstörstande, utan över det dåliga samvetet jag hade över att jag inte "gjorde något åt det". Varför jag nu fick för mig att jag skulle ha gjort det.
7 Vänta inte tills barnet sover med att göra allt du behöver göra. Får då kommer du mycket snart få känslan av att du aldrig hinner göra något!! Det läste jag också i en tidning, och även detta kan tyckas banalt, men för mig var det en så kallad aha-upplevelse... Kissa och duscha med barnet i babysitter på badrumsgolvet. laga mat och ät med barnet på magen. (se dock till att inte råka spilla kokande vatten eller anna varm mat på ditt barn) lek plocka-undan leken innan ni somnar. För när bebben sover skall man slappna av. läsa en bok. hångla lite med sin karl. eller rent av sätta sig ner en liten stund.
8 Det är jättesvårt för förhållandet att få barn! Men det går. Och det är styrkande i längden. :)
Efter en relativt motig vår och sommar är vi tillbaka starkare än någonsin jag och Erik. Man måste bara hitta rätt i det helt och hållet upp-och-nedvända livet igen.
9 Livet vänds upp-och-ner av att få barn. Så är det bara. Men man slipper iallafall platt hår. Och man vänjer sig fortare än man skulle kunna tro.
9,5 Slarva inte bort sladden till den nyköpta filmkameran!!
2 Se till att ge flaska, även om ni ammar. På den här punkten har vi lärt av våra misstag. Eftersom amningen fungerade smärtfritt testade vi inte flaska förrän Harry var flera månader gammal och pappa skulle vara ensam med honom över flera timmar. Han dricker fortfarande inte ur flaska.
Med nästa barn kommer vi att se till att pappa ger utpumpad mjölk ur flaska minst någon gång i veckan om möjligt (dock är det viktigt att man väntar tills barnet lärt sig amma ordentligt, eftersom det är olika sugteknik). Inte bara för att lära dricka ur flaska, utan även för att försöka förhindra att barnet blir så extremt mammigt som Harry länge var -och är.
3 Det kan tyckas banalt, men det tog många nätter och en nästintill förstörd bäddmadrass innan jag förstod att om man sover med BH och amningsinlägg slipper man vakna i en sjö av mjölk varje morgon. För att inte tala om den klibbiga känslan av söt, intorkad mjölk på hela överkroppen.
4 Vagndjungeln. Vilket bry vi hade innan vi köpte! Och trots att vi kände oss så nöjda till slut använder vi inte den dyra (3000) vagn vi först köpte, utan en begagnad vagn som jag införskaffade billigt på Blocket när Harry var runt 8 månader. För ligger, det gör de inte länge! I Harrys fall inte alls. Tidigt ville han bli uppbullad så att han kunde sitta och titta, inte ligga och glo rakt upp i det blå. Den vagn vi först köpte hade inget stöd för benen när man gjort om den till en sittvagn, utan de hängde rakt ner. Och det vet alla som suttit på en barstol att stöd för benen vill man ha annars blir man trött i höften. Det var en enorm lättnad när vi köpt den andra vagnen som hade stöd så att benen i princip kunde peka rakt framåt, med knäna nästan raka. Helt plötsligt ville Harry åka vagn längre än 10 minuter!
Det näst viktigaste vid vagnköp är att den har en stor rymlig korg undertill. För matvaror. För shoppingfyndet. För vänners tunga väskor. Och för väskan full med ifall-saker som du för en gångs skull inte tagit med dig den dag din son råkar trilla huvudstupa i en vattenpöl eller får tokdiarré när ni är på väg till ett möte ni redan avbokat tre gånger. I vår korg ligger även en hink och spade, en toarulle för Harrys ständigt snoriga näsa, en tjock tröja och en burk med fruktpuré för krissituationer. Och en mängd andra prylar som ingen orkat slänga/ta med upp i lägenheten.
Allt annat i vagndjungeln är helt och hållet överflöd, och till för att kunna klämma ut ytterliggare några hundralappar (eller tusenlappar) ur osäkra blivande föräldrar. Små eller stora hjul fram/mjuka hjul eller hårda punka-fria/framåtsittande, bakåtsittande, eller vändbart styre. Man är inte en dålig förälder om man inte köper bästa möjliga vagn åt sitt barn. Köp en som tål bananfläckar. Och som du vågar lämna utanför det trånga kafét utan trippla lås. Och som kan stå ute i regnet när du hälsar på kompisen utan hiss. Köp begagnat.
5 Lyssna inte på alla råd du får, utan lita på ditt eget omdömme. Det rådet fick jag själv många gånger. Det är det bästa rådet jag kan ge någon, men det råd som jag själv blev argast över!!! Hade jag vetat vad jag själv tyckte var bäst hade jag ju inte sökt kunskap utifrån! Hade jag haft en stark känsla i magen över vad som var rätt hade jag självklart följt den. Men nu hade jag sällan det. Dessto oftare hade jag ett ömtåligt men högljutt barn i famnen, och en känsla av villrådighet och maktlöshet. För vad visste jag och Erik om barn?
Men i efterhand har jag förståt att medan jag förtvivlat försökte fråga eller läsa mig till hur man bäst somnar, matar, stimulerar och sätter gränser för små barn, och innan vi bestämt oss för vilken av alla andras mer eller mindre bra metoder vi skulle använda, så gjorde vi under tiden just det; somnade, matade, lekte och uppfostrade. Fast på vårt sätt. Det som föll oss naturligt in. Så i efterhand förstod jag det viktigaste rådet: Lita på dig själv. Läs inte för mycket.
6 Samma råd igen men med en annan formulering. Det finns inga måsten. Barnet måste inte somna själv. Bara om ni känner att det finns ett behov av det. Vill barnet leva på din mage i början, och du själv känner att du orkar med det, så låt det. Du måste inte vänja det av vid det. Inte för barnets skull i varje fall. Tids nog kommer barnet inte längre ha ett behov av det. Tro mig, det kommer inte att vilja sitta fast på din mage hela livet. Inte ens ett halvår. Kanske ett lite väl specifikt råd. Men åå vad jag skulle vilja ge mig själv det när Harry var pyttig. Vilket sjå vi hade! Och vad dåligt jag mådde, inte över det underbara barnets mysiga ömhetstörstande, utan över det dåliga samvetet jag hade över att jag inte "gjorde något åt det". Varför jag nu fick för mig att jag skulle ha gjort det.
7 Vänta inte tills barnet sover med att göra allt du behöver göra. Får då kommer du mycket snart få känslan av att du aldrig hinner göra något!! Det läste jag också i en tidning, och även detta kan tyckas banalt, men för mig var det en så kallad aha-upplevelse... Kissa och duscha med barnet i babysitter på badrumsgolvet. laga mat och ät med barnet på magen. (se dock till att inte råka spilla kokande vatten eller anna varm mat på ditt barn) lek plocka-undan leken innan ni somnar. För när bebben sover skall man slappna av. läsa en bok. hångla lite med sin karl. eller rent av sätta sig ner en liten stund.
8 Det är jättesvårt för förhållandet att få barn! Men det går. Och det är styrkande i längden. :)
Efter en relativt motig vår och sommar är vi tillbaka starkare än någonsin jag och Erik. Man måste bara hitta rätt i det helt och hållet upp-och-nedvända livet igen.
9 Livet vänds upp-och-ner av att få barn. Så är det bara. Men man slipper iallafall platt hår. Och man vänjer sig fortare än man skulle kunna tro.
9,5 Slarva inte bort sladden till den nyköpta filmkameran!!
