Solen sken nästan i Malmö, och en klar doft av förestående vår låg i luften, så vi trängde ihop oss i Knuts bil och bagav oss av mot skogen med packad picknickkorg. I skogen var det dock fortfarande alldeles vinter...








  

 

"båda tar med så delar vi" = två hvudrätter och två efterrätter som alla räcker för minst fyra. And then some.
Chokladkladdekakan kom aldrig med på bild, men pannkakorna, pastasalladen, den varma chokladen från mexico, de hemlagade köttbullarna och hemmagjorda rödbetssalladen gjorde det.

  

Veckan därpå var vi på Malmöhus Museum och tittade på alla djur och fiskar. Och på tekniska museet och klättrade i Ubåt, tittade på bilar, båtar, flygplan och annat kul, och lekte uppe på "experimentarium".
En helt fantastiskt rolig dag som avslutades på restaurang VESPA med två trötta hungriga och lagom griniga ettåringar (som ändå skötte sig riktigt riktigt bra tyckte deras mammor!!). Personalen på VESPA är inte särskilt trevlig mot barnfamiljer.


tittar på fiskar


och ormar!!




svårt att hänga med... :)

  

  

spela piano med fötterna


kul tycker mamma också... :)




Badboll som svävar i en luftström

Harrys favorit!
  



VILL INTE GÅ HEM!!!!
Stänger alldeles för tidigt på lördagarna!

Mr H har börjat på dagis. Hans far följer villigt med honom för att skola in lilla bubb i de nya rutinera, vilket inte är särskilt lätt. Vid tidpunkt för seperation uppstår det ett hjärtskärande farväl för båda parter; för Harry att lämna den enda tryggheten han har i närheten och för pappa när han ser bubb's lilla ansikte skrynkla ihop sig samtidigt som händerna sträcks ut, under tårar och skrik, i ett sista desperat försök att klamra sig fast i fars trygga famn. Att i den stunden lämna honom för att sätta sig i personlrummet och invänta brytningspunkten är tufft - även för riktiga män som mig själv.

Det finns två utmärkande drag med dagis; det är en institution för en herrans massa ungar, men också lika många sjukdomar, infektioner och andra fysiskt degenerativa tillstånd. Varenda lilla jäkla krabbat går runt med rinnande näsa och andra, minst lika oangenäma, symptom. Tillstånd som normalt bara återfinns innanför sjukhusens vita väggar frodas och utgör det normala på dagis. Nu har stackars pappa varit sjuk i tre veckor i sträck! Under tiden har jag haft två friska dagar då jag tagit en promenad bara för att vakna upp ännu sjukare nästa dag. Nu har jag precis gjort mig av med 39 graders feber.
På måndag börjar det igen.

 

Vi tar bara en välbehövlig bloggpaus och hämtar nya krafter. Min käre make har i dagarna med framgång lyckats rädda alla bilder från den kraschade hårddisken, och nu väntar vi bara på att den skall formateras och få nya drivrutiner, så skall ni se att blogginnläggen kommer börja rulla snart igen.

För övrigt kan meddelas att medans pappan och pojken hänger på lekplatsen, hoppar i vattenpölar, leker med bilar och läser sagor, springer mamman omkring i vita kläder och stetoskopet i högsta hugg och ser förvirrad ut. Det är jätteroligt att plugga igen!!! Men jag har aldrig varit tröttare, och jag lääängtar efter mina underbara underbara pojkar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Speciellt när man skall krypa ur sängen på morgonen och lämna kvar en söt varm mjuk sovande liten knodd. Och en lika mysig, men lite morgonvresig och något större erik.

Nu får jag inte låna datorn längre. Ses snart!!

Datorh******vetet har kraschat och alla våra bilder från 2010 är förlorade.

1   När det är natt är det natt är det natt. Oavsett hur ofta den lille vaknar, och oavsett om blöjan måste bytas eller välling måste lagas; se till att behålla ljuset släkt och stämningen rofylld. Prata tyst och så lite som möjligt, och undvik ögonkontakt som verkar stimulerande. Ge då istället närhet. Det läste jag mig till i en föräldratidning innan Harry föddes och det är en av få saker vi hållit benhårt på. Och det har visat sig ge resultat. Trots att han kan vakna flera gånger per natt fick Harry tidigt in dygnsrytmen att vara trött på natten och pigg på dagen. Och trots att han kan vakna flera gånger per natt har han alltid varit lätt att somna om, och faktiskt aldrig piggnat till och velat leka mitt i natten som jag hört att många andra haft problem med.

2    Se till att ge flaska, även om ni ammar. På den här punkten har vi lärt av våra misstag. Eftersom amningen fungerade smärtfritt testade vi inte flaska förrän Harry var flera månader gammal och pappa skulle vara ensam med honom över flera timmar. Han dricker fortfarande inte ur flaska.
Med nästa barn kommer vi att se till att pappa ger utpumpad mjölk ur flaska minst någon gång i veckan om möjligt (dock är det viktigt att man väntar tills barnet lärt sig amma ordentligt, eftersom det är olika sugteknik). Inte bara för att lära dricka ur flaska, utan även för att försöka förhindra att barnet blir så extremt mammigt som Harry länge var -och är.

3    Det kan tyckas banalt, men det tog många nätter och en nästintill förstörd bäddmadrass innan jag förstod att om man sover med BH och amningsinlägg slipper man vakna i en sjö av mjölk varje morgon. För att inte tala om den klibbiga känslan av söt, intorkad mjölk på hela överkroppen.

4    Vagndjungeln. Vilket bry vi hade innan vi köpte! Och trots att vi kände oss så nöjda till slut använder vi inte den dyra (3000) vagn vi först köpte, utan en begagnad vagn som jag införskaffade billigt på Blocket när Harry var runt 8 månader. För ligger, det gör de inte länge! I Harrys fall inte alls. Tidigt ville han bli uppbullad så att han kunde sitta och titta, inte ligga och glo rakt upp i det blå. Den vagn vi först köpte hade inget stöd för benen när man gjort om den till en sittvagn, utan de hängde rakt ner. Och det vet alla som suttit på en barstol att stöd för benen vill man ha annars blir man trött i höften. Det var en enorm lättnad när vi köpt den andra vagnen som hade stöd så att benen i princip kunde peka rakt framåt, med knäna nästan raka. Helt plötsligt ville Harry åka vagn längre än 10 minuter!
Det näst viktigaste vid vagnköp är att den har en stor rymlig korg undertill. För matvaror. För shoppingfyndet. För vänners tunga väskor. Och för väskan full med ifall-saker som du för en gångs skull inte tagit med dig den dag din son råkar trilla huvudstupa i en vattenpöl eller får tokdiarré när ni är på väg till ett möte ni redan avbokat tre gånger. I vår korg ligger även en hink och spade, en toarulle för Harrys ständigt snoriga näsa, en tjock tröja och en burk med fruktpuré för krissituationer. Och en mängd andra prylar som ingen orkat slänga/ta med upp i lägenheten.
Allt annat i vagndjungeln är helt och hållet överflöd, och till för att kunna klämma ut ytterliggare några hundralappar (eller tusenlappar) ur osäkra blivande föräldrar. Små eller stora hjul fram/mjuka hjul eller hårda punka-fria/framåtsittande, bakåtsittande, eller vändbart styre. Man är inte en dålig förälder om man inte köper bästa möjliga vagn åt sitt barn. Köp en som tål bananfläckar. Och som du vågar lämna utanför det trånga kafét utan trippla lås. Och som kan stå ute i regnet när du hälsar på kompisen utan hiss. Köp begagnat.

5     Lyssna inte på alla råd du får, utan lita på ditt eget omdömme. Det rådet fick jag själv många gånger. Det är det bästa rådet jag kan ge någon, men det råd som jag själv blev argast över!!! Hade jag vetat vad jag själv tyckte var bäst hade jag ju inte sökt kunskap utifrån! Hade jag haft en stark känsla i magen över vad som var rätt hade jag självklart följt den. Men nu hade jag sällan det. Dessto oftare hade jag ett ömtåligt men högljutt barn i famnen, och en känsla av villrådighet och maktlöshet. För vad visste jag och Erik om barn?
Men i efterhand har jag förståt att medan jag förtvivlat försökte fråga eller läsa mig till hur man bäst somnar, matar, stimulerar och sätter gränser för små barn, och innan vi bestämt oss för vilken av alla andras mer eller mindre bra metoder vi skulle använda, så gjorde vi under tiden just det; somnade, matade, lekte och uppfostrade. Fast på vårt sätt. Det som föll oss naturligt in. Så i efterhand förstod jag det viktigaste rådet: Lita på dig själv. Läs inte för mycket.

6    Samma råd igen men med en annan formulering. Det finns inga måsten. Barnet måste inte somna själv. Bara om ni känner att det finns ett behov av det. Vill barnet leva på din mage i början, och du själv känner att du orkar med det, så låt det. Du måste inte vänja det av vid det. Inte för barnets skull i varje fall. Tids nog kommer barnet inte längre ha ett behov av det. Tro mig, det kommer inte att vilja sitta fast på din mage hela livet. Inte ens ett halvår. Kanske ett lite väl specifikt råd. Men åå vad jag skulle vilja ge mig själv det när Harry var pyttig. Vilket sjå vi hade! Och vad dåligt jag mådde, inte över det underbara barnets mysiga ömhetstörstande, utan över det dåliga samvetet jag hade över att jag inte "gjorde något åt det". Varför jag nu fick för mig att jag skulle ha gjort det.

7     Vänta inte tills barnet sover med att göra allt du behöver göra. Får då kommer du mycket snart få känslan av att du aldrig hinner göra något!! Det läste jag också i en tidning, och även detta kan tyckas banalt, men för mig var det en så kallad aha-upplevelse... Kissa och duscha med barnet i babysitter på badrumsgolvet. laga mat och ät med barnet på magen. (se dock till att inte råka spilla kokande vatten eller anna varm mat på ditt barn) lek plocka-undan leken innan ni somnar. För när bebben sover skall man slappna av. läsa en bok. hångla lite med sin karl. eller rent av sätta sig ner en liten stund.

8     Det är jättesvårt för förhållandet att få barn! Men det går. Och det är styrkande i längden. :)
Efter en relativt motig vår och sommar är vi tillbaka starkare än någonsin jag och Erik. Man måste bara hitta rätt i det helt och hållet upp-och-nedvända livet igen.

9     Livet vänds upp-och-ner av att få barn. Så är det bara. Men man slipper iallafall platt hår. Och man vänjer sig fortare än man skulle kunna tro.

9,5   Slarva inte bort sladden till den nyköpta filmkameran!!

I spoke too soon.

Han äter inte alls.

Han åt. I två dagar. Suck.


Ätstörningar och jojo-bantning redan vid 16 månader.



Har han inte skärpt sig innan Eriks tenta den 4e har vi bestämt oss för att skära av alla tillgångar. Sluta amma.
Jag fasar redan för nätterna. Men nån gång måste man ju sluta.

Ville bara berätta för er vilken fantastiskt underbar liten kille vi har! Han är en glad, rolig och charmig solskenshistoria från början till slut! På morgnarna väcker han oss med pussar och kramar och klapp över håret. 

Tre gånger om dagen tar jag min söte fine son i famnen och han tittar glatt och nyfiket mot sprutan Penicillin som jag för mot hans mun. Nej jag vill inte! berättar han när han förstår vad det är frågan om. Jo du måste säger jag och håller fast hans små fäktande armar och trycker en en halv ml vätska i munnen. Harry grimaserar men försöker svälja, och försöker vara duktig och ta medicinen fastän den är äcklig. Men efter ytterligare några sprut av den rysligt äckliga sörjan (jag har smakat den, det är så äckligt att nackhåren reser sig!) kan han inte vara duktig längre utan lutar sig bakåt och gråter. Men jag tar ett hårdare tag om armarna och tvingar min son att dricka, och passar på att spruta in ytterligare lite Rysligt Äckligt i munnen då den öppnas för de vilda protesterna. Gråtande och hulkande sväljer han de sista dropparna, och så fort jag lagt ifrån mig sprutan sträcker han upp båda armarna mot mig och tittar på mig och säger trösta mig! med hela sitt kroppspråk. Han är så fin och förlåtande och inte alls arg på mig för att jag nästintill misshandlar honom så oförlåtligt med den hemska medicinen. Usch vad jag hatar att ge honom medicinen!!!!

Han äter, han äter!!! För första gången på en månad!

Med en klump i halsen och en växande ångest i maggropen har jag sett min lille prins rata den ena maträtten efter den andra i flera veckor i sträck. Det fanns dagar då han efter återkommande trugningar, hot och köpslagningar från sina alltmer desperata föräldrar sammantaget fått i sig två tuggor yoghurt och en halv burk fruktpuré. Bra dagar fick han även i sig fyra makaroner till lunch.

Det låter överdrivet men jag höll på att bli tokig!! Allting kändes jobbigt när Harry inte fått något vettigt i sig! Att ge sig ut på röjarrunda på lekplatsen var liksom inte lika kul när man vet att magen är ekande tom!!

Till råga på allt har han dessutom varit rejält sjuk i veckan och fått gå på antibiotika. Han hade en liten molusk (en plopp som sprids via virus, ungefär som vårtvirus), helt ofarlig om man bara inte råkar få den infekterad som Harry fick. Hur han nu lyckades med det; det fanns inget "hål" i huden såvitt jag kunde se så jag begriper inte hur bakterioluskerna tagit sig in!!

Men infekterat blev det. Liten fick närmre 40 graders feber och var riktigt medtagen. Vi är inte helt säkra på att febern berodde på molusken, han har även varit förkyld, men igår kunde vi efter tre dagar av antibiotikabehandling klämma ut minst en deciliter (OK, jag överdriver!!) var ur såret.

Det var i samband med penicillinet, och det grönsvarta spår det lämnade i blöjan, som min oro för Harrys matintag nådde oanade höjder. Tänk att bara ha Heracillin och inget annat i magen! Efter tjugo minuters utläggning inför svärmor, fastän jag vet att de haft fullt upp med annat denna veckan, fick jag det goda rådet GLASS. Och för att ytterligare hjälpa den lilla magen på traven hällde jag lite proviva över den.

Och det gick ner! Snabbt! Vaniljgräddglass dränkt i jordgubbsproviva; att vi inte provade det med en gång!! Dagen efter kokade (kokte?)  jag snabbmakaroner som jag dränkte i smör innan jag prövande satte ner tallriken framför min skeptiske son. Men när smörångorna nådde den rynkade näsan greppade han genast skeden och körde ner den i de hala snabba kolhydraterna.

Jag har aldrig sett någon äta så fort. Makaronerna, som av naturen är små, snabba och svårfångade, flög vilt omkring. Men många av dem lyckades ändå flyga i riktning mot den lilla munnen och slinka ner i magen. Samma kväll var vi hemma hos mormor och åt hennes lyxlax (färsk lax, krydda med chilli eller annan valfri krydda, in i ugnen 180grader, 20 min. Voila den lenaste saftigaste godaste lax du någonsin smakat!), och till och med det slank ner. Fastän lax kan räkas till kategorin nyttighet.

Han äter, han äter!! Men att jag skulle servera min 16månaders snabbmakaroner och glass till middag det trodde jag aldrig.

åååhhhhh så skönt med goda nyheter!!! vilken tur!!
kramar från vår lilla familj!!!

Det var visserligen ett tag sedan vi möblade om, så många av våra trogna fans har nog redan sett det, men jag vill ändå visa upp Harrys fina lekskåp som jag är väldigt stolt över. Tycker det är festligt...

Igår firades det födelsedag hos familjen E! Vi var ute på äventyr hela dagen, bland annat var vi på Malmöhus museum. Jättespännande! Vi tittade på olika uppstoppade djur (tacksam över att Harry inte är gammal nog att förstå vad det innebär!), och på akvariet, som var Harrys favorit, och gick omkring i det medeltida slottet och tittade på hur det sett ut en gång i tiden. Grabben var på topp-humör hela tiden, sprang omkring och tittade och pekade på allt spännande. Harry var också begeistrad.

I morse fick Harry helt plötsligt syn på sin skugga i solen som lyste in på vardagsgolvsrummet. Alldeles konfunderad blev han. Satte händerna i golvet framför sig och böjde sig ner så han fick ansiktet så nära fötterna som möjligt. Så lyfte han först på den ena foten, sen på den andra. Såg på hur skuggan rörde sig från foten när han lyfte den, och kom och mötte den igen när han trampade ner. Sen reste han sig, tittade en lång stund på skuggan som började någonstans under fötterna och sträckte ut sig längs golvet, och som följde honom minutiöst i varje rörelse. Rörelser som blev allt yvigare, och som slutade i en förtjust pojke som storskrattande hoppade och snurrade omkring och tittade på skuggan som troget följde honom i hans vilda dans. Underbare härlige pojke! Det var helt underbart att se honom! Och jag hann faktiskt få fram kameran och knäppa två bilder innan min kamera tyvärr störde honom och plötsligt blev så intressant att skuggan glömdes bort.


Jag undrar så vilken slutsats han drog, min klipske pojke. Hur tolkade han den rörliga mörka fläcken i det i övrigt ljusa, solbadade parkettgolvet? Förstod han att den uppstod på grund av honom? Såg han att den var formad som en pojke, med ben, armar och ett huvud?

Sötskrället har fått dille på skor! Han har för längesedan testat igenom alla mina och Eriks skor i hallen, och nu har han hittat mitt hemliga finsko-förråd. Om ni tycker han är söt i klackskor ska ni se honom i mina röda gummistövler som räcker honom upp till höften! Tyvärr var kameran inte lika snabb då.

Prickar och feber är borta, och livsgnistan har återvänt till världens härligaste lille kille. Idag har vi varit med Knut och hans mamma Lisa på öppna förskolan och lekt hela morgonen. Harry, som tidigare varit blyg och tillbakadragen, och helst velat sitta i min famn eller hålla mig i byxbenet vid åsynen av myllret av barn och aktivitet, är numera som fisken i vattnet. Han har inget som helst behov av sin morsa utan rusar mellan rummen och ger sig i kast med rutchkana, legobygge och kuddhörna. Som den öppna och sociala person han verkar vara tar han ofta kontakt med de andra barnen (ibland genom att krama dem, men oftast genom att dunka något hårt i huvudet på dem eller ta deras leksaker). Vilket resulterat i att min roll har blivit en NejTaDetFörsiktigtDenVarFlickans-svans som rusar efter pojken i desperata försök att minimera skadorna han riskerar att göra på de andra oskyldiga små barnen.

Förra veckan försökte Lisa och jag att få pojkarna att krypa genom en lång blå tygtunnel, men de var båda mycket skeptiska och lät sig inte övertalas. Idag hade vi varit på plats i mindre än fem minuter när Harry fick syn på den i ett hörn, och genast rusade bort och kröp igenom den, och senare såg jag att även knut var på väg igenom den. Ibland behöver besluten bara mogna lite.