Igår firades det födelsedag hos familjen E! Vi var ute på äventyr hela dagen, bland annat var vi på Malmöhus museum. Jättespännande! Vi tittade på olika uppstoppade djur (tacksam över att Harry inte är gammal nog att förstå vad det innebär!), och på akvariet, som var Harrys favorit, och gick omkring i det medeltida slottet och tittade på hur det sett ut en gång i tiden. Grabben var på topp-humör hela tiden, sprang omkring och tittade och pekade på allt spännande. Harry var också begeistrad.

I morse fick Harry helt plötsligt syn på sin skugga i solen som lyste in på vardagsgolvsrummet. Alldeles konfunderad blev han. Satte händerna i golvet framför sig och böjde sig ner så han fick ansiktet så nära fötterna som möjligt. Så lyfte han först på den ena foten, sen på den andra. Såg på hur skuggan rörde sig från foten när han lyfte den, och kom och mötte den igen när han trampade ner. Sen reste han sig, tittade en lång stund på skuggan som började någonstans under fötterna och sträckte ut sig längs golvet, och som följde honom minutiöst i varje rörelse. Rörelser som blev allt yvigare, och som slutade i en förtjust pojke som storskrattande hoppade och snurrade omkring och tittade på skuggan som troget följde honom i hans vilda dans. Underbare härlige pojke! Det var helt underbart att se honom! Och jag hann faktiskt få fram kameran och knäppa två bilder innan min kamera tyvärr störde honom och plötsligt blev så intressant att skuggan glömdes bort.


Jag undrar så vilken slutsats han drog, min klipske pojke. Hur tolkade han den rörliga mörka fläcken i det i övrigt ljusa, solbadade parkettgolvet? Förstod han att den uppstod på grund av honom? Såg han att den var formad som en pojke, med ben, armar och ett huvud?