Han äter, han äter!!! För första gången på en månad!

Med en klump i halsen och en växande ångest i maggropen har jag sett min lille prins rata den ena maträtten efter den andra i flera veckor i sträck. Det fanns dagar då han efter återkommande trugningar, hot och köpslagningar från sina alltmer desperata föräldrar sammantaget fått i sig två tuggor yoghurt och en halv burk fruktpuré. Bra dagar fick han även i sig fyra makaroner till lunch.

Det låter överdrivet men jag höll på att bli tokig!! Allting kändes jobbigt när Harry inte fått något vettigt i sig! Att ge sig ut på röjarrunda på lekplatsen var liksom inte lika kul när man vet att magen är ekande tom!!

Till råga på allt har han dessutom varit rejält sjuk i veckan och fått gå på antibiotika. Han hade en liten molusk (en plopp som sprids via virus, ungefär som vårtvirus), helt ofarlig om man bara inte råkar få den infekterad som Harry fick. Hur han nu lyckades med det; det fanns inget "hål" i huden såvitt jag kunde se så jag begriper inte hur bakterioluskerna tagit sig in!!

Men infekterat blev det. Liten fick närmre 40 graders feber och var riktigt medtagen. Vi är inte helt säkra på att febern berodde på molusken, han har även varit förkyld, men igår kunde vi efter tre dagar av antibiotikabehandling klämma ut minst en deciliter (OK, jag överdriver!!) var ur såret.

Det var i samband med penicillinet, och det grönsvarta spår det lämnade i blöjan, som min oro för Harrys matintag nådde oanade höjder. Tänk att bara ha Heracillin och inget annat i magen! Efter tjugo minuters utläggning inför svärmor, fastän jag vet att de haft fullt upp med annat denna veckan, fick jag det goda rådet GLASS. Och för att ytterligare hjälpa den lilla magen på traven hällde jag lite proviva över den.

Och det gick ner! Snabbt! Vaniljgräddglass dränkt i jordgubbsproviva; att vi inte provade det med en gång!! Dagen efter kokade (kokte?)  jag snabbmakaroner som jag dränkte i smör innan jag prövande satte ner tallriken framför min skeptiske son. Men när smörångorna nådde den rynkade näsan greppade han genast skeden och körde ner den i de hala snabba kolhydraterna.

Jag har aldrig sett någon äta så fort. Makaronerna, som av naturen är små, snabba och svårfångade, flög vilt omkring. Men många av dem lyckades ändå flyga i riktning mot den lilla munnen och slinka ner i magen. Samma kväll var vi hemma hos mormor och åt hennes lyxlax (färsk lax, krydda med chilli eller annan valfri krydda, in i ugnen 180grader, 20 min. Voila den lenaste saftigaste godaste lax du någonsin smakat!), och till och med det slank ner. Fastän lax kan räkas till kategorin nyttighet.

Han äter, han äter!! Men att jag skulle servera min 16månaders snabbmakaroner och glass till middag det trodde jag aldrig.