Ville bara berätta för er vilken fantastiskt underbar liten kille vi har! Han är en glad, rolig och charmig solskenshistoria från början till slut! På morgnarna väcker han oss med pussar och kramar och klapp över håret. 

Tre gånger om dagen tar jag min söte fine son i famnen och han tittar glatt och nyfiket mot sprutan Penicillin som jag för mot hans mun. Nej jag vill inte! berättar han när han förstår vad det är frågan om. Jo du måste säger jag och håller fast hans små fäktande armar och trycker en en halv ml vätska i munnen. Harry grimaserar men försöker svälja, och försöker vara duktig och ta medicinen fastän den är äcklig. Men efter ytterligare några sprut av den rysligt äckliga sörjan (jag har smakat den, det är så äckligt att nackhåren reser sig!) kan han inte vara duktig längre utan lutar sig bakåt och gråter. Men jag tar ett hårdare tag om armarna och tvingar min son att dricka, och passar på att spruta in ytterligare lite Rysligt Äckligt i munnen då den öppnas för de vilda protesterna. Gråtande och hulkande sväljer han de sista dropparna, och så fort jag lagt ifrån mig sprutan sträcker han upp båda armarna mot mig och tittar på mig och säger trösta mig! med hela sitt kroppspråk. Han är så fin och förlåtande och inte alls arg på mig för att jag nästintill misshandlar honom så oförlåtligt med den hemska medicinen. Usch vad jag hatar att ge honom medicinen!!!!