Harry har nu utökat repertoaren från två till fem sex steg åt gången. Men det är vingligt!!

Han försökte resa sig till stående idag när han stod mitt i rummet och inte hade något att hålla sig i för att dra sig upp. Han har gjort så förr utan problem, men den här gången ville det sig inte riktigt. Först satte han fram ett ben, så att han stod på knät på det ena benet, och med foten i marken med det andra, och sen tryyyckte han så han blev röd i ansiktet för att komma uppåt. Men icke.

Nästa strategi blev att sätta båda händerna i marken att skjuta ifrån med. Benen blev raka, och rumpan for upp i luften. Men huvudet var fortfarande riktat neråt eftersom händerna var kvar i golvet. Han krumbuktade hit och dit, böjde och sträckte på benen. Men huvudet förblev riktat mot marken. Han flyttade en hand bakåt, närmre kroppen, men blev då så dubbelvikt att han var tvungen att kompensera genom att flytta bak en fot. Som en fällkniv med den lilla baken rakt upp i vädret förflyttade han sig längre och längre bakåt tills han stötte ihop med väggen. I ett sista försök tryckte han sig allt vad han kunde mot väggen för att på något sätt kunna ta spjärn och få upp den tunga överkroppen. Tillslut hade han krumbuktat sig ut på golvet igen, där han lyckades böja benen så lågt under huvudets tyngdpunkt att han fick kraft att trycka det uppåt. Till stående. Puh!