Harry tog sitt första steg idag. Eller sina första skall jag egentligen skriva, för de var två. Om och om igen!

Egentligen var det en olyckshändelse. Harry stod upp och pratade med mig (jag satt ner mittemot honom), när han fick syn på något spännande på bordet exakt två steg ifrån oss. Utan att riktigt tänka sig för gick han bort och tittade på det, och jag som haft händerna i luften bakom ryggen på honom för att parera plötsliga infall att kasta sig bakåt (han gör så, min tok), hann inte alls med i svängarna.
"Harry du GICK!" nästan skrek jag i falsett, med ett stort stort leende, och Harry vände sig om och sken som en sol!! Jag sträckte ut armarna mot honom igen, och först tvekade han en sekund, och tittade på mig. Jag vet inte vem av oss som var mest rädd men han såg mig i ögonen och tog två vingliga steg in i mina armar igen. Sista steget tog han med tidernas stösta leende på läpparna, och när han kom fram dök han in till brösten med ett nästan lite blygt uttryck.

Erik gick fram mot oss, och innan Harry hunnit hitta balansen igen satte han av mot sin pappa som stod en fyra fem steg därifrån. Jag kunde inte låta bli att stödja honom i midjan för det var supervingligt och han hade ramlat huvudstupa om jag släppt! Väl framme hos pappa ville han ha två fingrar att hålla sig i, och sen travade de två fram och tillbaka här hemma. Harry sken som en sol, och satte sig på knäna på golvet och viftade upp och ner med armarna och lät ungefär som en apa, alldeles uppspelt. (Antagligen uppspelt över vår uppspelthet, snarare än det faktum att han kunde gå)

Lite senare var vi på det igen. Harry står vid ett bord eller en stol och söker min blick med ett nästan lite busigt uttryck i ansiktet. Så sträcker jag ut händerna mot honom och han tvekar en liten sekund, och kommer sen vinglande emot mig, storleende. När han kommer fram måste vi ha pusskalas varje gång, han borrar in sig mot halsen och jag berömmer honom allt vad jag kan.

Tänk vilket mod! Att trotsa sin rädsla och släppa allt stöd och kasta sig ut på vingliga ben!

Familjen E utmanar dig som läser det här att göra något idag som du egentligen inte vågar! :)