Som ni vet så består 90% av vår vänskapskrets av singlar, och ytterligare 9% av par som inte tänker få tummen loss att börja avla barn förrän om minst några år. Att vara småbarnsförälder helt på egen hand är ett tufft jobb! Mamma Kata har visserligen ett par mammor som hon brukar träffa och mammafika med så ofta hon bara kan, men pappa Erik har ont om andra pappor att diskutera blöjexem med.

Men trots att vi som sagt försöker träffa Knut, Elise, Anton, Majken och Viktor och deras morsor så ofta vi bara kan, så finns det en oskriven regel att all sådan samvaro skall ske på dagtid, när papporna är på jobb. För när papporna är hemma så är det familjetid, och det är alla småbarnsföräldrars gyllene regel!

Men i fredags var jag och Erik med om en helt ny, banbrytande upplevelse i en småbarnsförälders liv: vi bjöd hem ett annat par med barn, på kvällstid, att äta middag med oss!! Harrys mycket gode vän Knut, som bor granne med oss och som ofta är på lekplatsen och gungar med oss, och hans mamma Lisa, som också kommer ifrån samma lilla by som jag och Erik, och pappa Daniel kom hem till oss hos mormor och morfar, där vi passar hus eftersom de är på vift i Stockholm. Det hela var ytterst trevligt; papporna skötte grillen och passade de två små gossebarnen ute på gräsmattan och mammorna lade sista hand vid förberedelserna inne i köket.

Sen åt vi det perfekt grillade köttet vid trädgårdsbordet utomhus i den gyllene kvällssolen, med Harry i sin barnstol vid ena kortsidan, och Knut i sin bilstol i soffan bredvid sin far.

Det låter kanske idylliskt men som alltid när det gäller småbarn, framför allt om de är två stycken, så har orden sitta ner för en gemensam middag en helt egen betydelse. Det är alltid minst en förälder på vift för att hämta något, torka något eller helt enkelt fiska upp något som blivit "tappat" på golvet tre meter bort. Alla barn och vuxna skall ha mat, de vuxna skall försöka föra en konversation samtidigt som de upplyftande trugar de små att ta en tugga till. De små å sin sida sitter och ropar till varandra tvärs över bordet, och om den andre inte svarar för att han börjat gnälla så fortsätts bara konversationen på egen hand. Alltid är det väl någon som svarar. Men mellan matande och spottande och torkande och spillande av hela vattenflaskan så att man måste byta tröja,  och kanske en munsbit till sig själv mellan varven, vill jag gärna påstå att vi hade det riktigt trevligt.

En kvart eller så in på måltiden, när barnens mat var uppäten och de sedan länge tröttnat på att sitta still, fick papporna fortsätta sitt kalasande ute på gräsmattan med varsin bäbis i släptåg; och mammorna fick i lugn och ro (?) tugga färdigt sitt kött.

För att få de små att somna tog vi en kvällspromenad ner till havet, inledd av den obligatoriska skrik-och-panik-kvarten då alla tröjor skall fram och mössor skall hittas och skor mot protest skall sättas på. Men vi kom ut ur ytterdörren, alla sex, och havet var precis så vackert i solnedgången som vi hade hoppats.

Knut somnade snabbt i sin bärsele, men Harry fick ny energi av att sitta i vagnen och spärrade klarvaket upp ögonen åt allt intressant som kantade vägen.

Ett kvarter hemifrån somnade äntligen Harry, och jag kunde lägga ifrån mig den altjämt sovande pojken uppe på ovanvåningen när vi kom hem igen. Knut däremot vaknade när vi kom hem och ville inte somna om igen. Vi drack te och åt glass medan Knut klättrade bakom ryggen på sina föräldrar och undersökte bokhyllan bakom. Lisa pratade muntert på och åt bekymmerslöst sin glass medan hon vant sträckte ut en arm eller ett ben för att parera sonens plötsliga infall att mer eller mindre plötsligt lämna soffan. Efter en stund började det klia i ögonen på Knut igen och han och Lisa försvann in i ett annat rum för att nattas. När Knut äntligen tystnat hörde vi ett nytt litet pip ifrån ovanvånigen, och jag rusade upp för att ta hand om en nyvaknad Harry lagom till att Lisa kom ut efter att ha nattat Knut.

En hel kväll hann passera, och vi fyra satt inte ner samtidigt kring samma bord i mer än ett par minuter. Och några blöjexem fick vi algrig pratat om, men väl natt- och matingsrutiner, föräldraledighet, amning och barnuppfostran.