utan socker stannar världen
Jag har tappat mitt livs enda källa till njutning (om vi räknar bort känslan av utmattning och lycka som infinner sig när man tittar på sin sovande ängel, eller för all del ,lyckas få ögonkontakt med hans far OM denne tittar upp från datorskärmen).
Orken och viljan tryter. Jag återkommer om en vecka när jag återigen gett upp denna fåniga ide och kan proppa i mig ett marabou på egen hand samtidigt som jag författar suveräna och vitsiga texter om livet som småbarnsförälder.
Väl mött då.
Hm. Familjen Ellström har en viss tendens att vara antingen eller-människor. Själv är jag ett utmärkt exempel på detta. Gällande alltifrån städning, studier, mat, träning, fest osv. Diskuterade senast igår med en kompis med samma tendens om detta är ett lyckat drag eller om man skall kämpa för att hitta balansen i allt man gör. Hon tyckte att man blev mkt charmigare som människa om man pendlade mellan intensitet och slapphet och trodde att man tjänade på att kunna vara extremt fokuserad om än under kortare perioder. Jag önskar nog finna en mer långvarig balans. Summa sumarum, kan man inte försöka hitta ett mellanting mellan att trycka i sig ett helt Marabou själv och att inte äta några kolhydrater alls? Ett tips både till dig och till mig. Stor Puss!
"good on paper"-tänk. Funkar aldrig i verkligheten :)
