Säg den lycka som varar för evigt

I spoke too soon.

Han äter inte alls.

Han åt. I två dagar. Suck.


Ätstörningar och jojo-bantning redan vid 16 månader.



Har han inte skärpt sig innan Eriks tenta den 4e har vi bestämt oss för att skära av alla tillgångar. Sluta amma.
Jag fasar redan för nätterna. Men nån gång måste man ju sluta.

i min skrivariver fortsätter jag lite till!

Ville bara berätta för er vilken fantastiskt underbar liten kille vi har! Han är en glad, rolig och charmig solskenshistoria från början till slut! På morgnarna väcker han oss med pussar och kramar och klapp över håret. 

Tre gånger om dagen tar jag min söte fine son i famnen och han tittar glatt och nyfiket mot sprutan Penicillin som jag för mot hans mun. Nej jag vill inte! berättar han när han förstår vad det är frågan om. Jo du måste säger jag och håller fast hans små fäktande armar och trycker en en halv ml vätska i munnen. Harry grimaserar men försöker svälja, och försöker vara duktig och ta medicinen fastän den är äcklig. Men efter ytterligare några sprut av den rysligt äckliga sörjan (jag har smakat den, det är så äckligt att nackhåren reser sig!) kan han inte vara duktig längre utan lutar sig bakåt och gråter. Men jag tar ett hårdare tag om armarna och tvingar min son att dricka, och passar på att spruta in ytterligare lite Rysligt Äckligt i munnen då den öppnas för de vilda protesterna. Gråtande och hulkande sväljer han de sista dropparna, och så fort jag lagt ifrån mig sprutan sträcker han upp båda armarna mot mig och tittar på mig och säger trösta mig! med hela sitt kroppspråk. Han är så fin och förlåtande och inte alls arg på mig för att jag nästintill misshandlar honom så oförlåtligt med den hemska medicinen. Usch vad jag hatar att ge honom medicinen!!!!

Lycklig moder!

Han äter, han äter!!! För första gången på en månad!

Med en klump i halsen och en växande ångest i maggropen har jag sett min lille prins rata den ena maträtten efter den andra i flera veckor i sträck. Det fanns dagar då han efter återkommande trugningar, hot och köpslagningar från sina alltmer desperata föräldrar sammantaget fått i sig två tuggor yoghurt och en halv burk fruktpuré. Bra dagar fick han även i sig fyra makaroner till lunch.

Det låter överdrivet men jag höll på att bli tokig!! Allting kändes jobbigt när Harry inte fått något vettigt i sig! Att ge sig ut på röjarrunda på lekplatsen var liksom inte lika kul när man vet att magen är ekande tom!!

Till råga på allt har han dessutom varit rejält sjuk i veckan och fått gå på antibiotika. Han hade en liten molusk (en plopp som sprids via virus, ungefär som vårtvirus), helt ofarlig om man bara inte råkar få den infekterad som Harry fick. Hur han nu lyckades med det; det fanns inget "hål" i huden såvitt jag kunde se så jag begriper inte hur bakterioluskerna tagit sig in!!

Men infekterat blev det. Liten fick närmre 40 graders feber och var riktigt medtagen. Vi är inte helt säkra på att febern berodde på molusken, han har även varit förkyld, men igår kunde vi efter tre dagar av antibiotikabehandling klämma ut minst en deciliter (OK, jag överdriver!!) var ur såret.

Det var i samband med penicillinet, och det grönsvarta spår det lämnade i blöjan, som min oro för Harrys matintag nådde oanade höjder. Tänk att bara ha Heracillin och inget annat i magen! Efter tjugo minuters utläggning inför svärmor, fastän jag vet att de haft fullt upp med annat denna veckan, fick jag det goda rådet GLASS. Och för att ytterligare hjälpa den lilla magen på traven hällde jag lite proviva över den.

Och det gick ner! Snabbt! Vaniljgräddglass dränkt i jordgubbsproviva; att vi inte provade det med en gång!! Dagen efter kokade (kokte?)  jag snabbmakaroner som jag dränkte i smör innan jag prövande satte ner tallriken framför min skeptiske son. Men när smörångorna nådde den rynkade näsan greppade han genast skeden och körde ner den i de hala snabba kolhydraterna.

Jag har aldrig sett någon äta så fort. Makaronerna, som av naturen är små, snabba och svårfångade, flög vilt omkring. Men många av dem lyckades ändå flyga i riktning mot den lilla munnen och slinka ner i magen. Samma kväll var vi hemma hos mormor och åt hennes lyxlax (färsk lax, krydda med chilli eller annan valfri krydda, in i ugnen 180grader, 20 min. Voila den lenaste saftigaste godaste lax du någonsin smakat!), och till och med det slank ner. Fastän lax kan räkas till kategorin nyttighet.

Han äter, han äter!! Men att jag skulle servera min 16månaders snabbmakaroner och glass till middag det trodde jag aldrig.

personligt meddelande

åååhhhhh så skönt med goda nyheter!!! vilken tur!!
kramar från vår lilla familj!!!

Vi har varit och snusat lite på hösten



Varje år samlas släkt och vänner i Bohuslän för att äta hummer, plocka svamp och ta långa härliga skogspromenader. Varenda hörn av varenda rum i huset är belamrat med någon övernattande, men stämningen brukar ändå vara på topp.

Så här var det förra året på hmmerhelgen: 
http://nobelvagen.blogg.se/2009/october/hummerhelg-i-bohuslan.html
Då var vi fortfarande lobotomerat nyblivna föräldrar i chocktillstånd. Men det förstod vi nog inte själva..
Vilken liten skallig typ Harry var på den tiden! Skallig men söt.

Vi brukar traditionellt alltid fira Hummer första helgen i sptember, men på grund av BRÖLLOPET (det är nog inte svårt att gissa vem på bilderna som är nygifta...) blev det senarelagt. Och det var tur, för jag visste inte att hösten var så vacker här!! Det var underbart att få se färgskiftningarna på träden, skogen brann!! Här nere i Skåne är träden fortfarande sommargröna...



























































Så här kul kan man ha en helt vanlig förmiddag:












Harry och Knut



Av en slump har vi råkat sätta på dem likadana tröjor. Förvånande, eftersom vi båda trodde att de var hemstickade...


RSS 2.0