Äta

Sova

Skita

Medan ni andra där ute i den riktiga världen går omkring och oroar er över riktiga saker såsom tentor, löneförhandlingar och lägenhetsköp, går vi småbarnsmammor omkring i vår "nästan på riktigt" värld och oroar oss över synnerligen jordnära saker såsom äta, sova, bajsa.

Det är faktiskt anmärkningsvärt att så många människor lägger ner så mycket energi för att få dessa synnerligen triviala saker att klaffa som de skall. En hel dagsplanering är upplagd kring mat och sovtider. Oftast stränga sådana. (inte hos oss då). Ändå är det något de flesta vuxna har lyckats bemästra alldeles utmärkt, och ägnar flera timmar åt varje dag.

Allt har varit bra ett tag, men på senare tid har helvetet brakat loss på alla fronter. Matstunderna har blivit en, i ordets inte riktigt rätta bemärkelse, lidelsefull upplevelse sedan Liten har fått inte två, utan fyra sylvassa små tänder. Dem borrar han när som helst utan förvarning in i sin mammas, måste jag ändå säga, mjuka ömtåliga hud. Det hjälper inte att han oftast sköter sig; ammar snällt och fint med tänderna väl undanstoppade under läppen. Hur mjukt och försiktigt han än tar gör det

väldigt

väldigt

ont

att amma med en söndertrasad bröstvårta. Dessutom sitter jag på helspänn för att gardera mig mot nästa gång min lille ängel bestämmer sig för att ta ett fast tag med tänderna och kasta sig bakåt för att sakta dra ut bröstet ur den minnimala glugg som bildas melan hans hårt sammanpressade, obehagligt vassa små tänder.

Nästa lilla område av oro är sömn. Både vår egen och Harrys. Det finns så många fronter inom detta område som skall fungera´: somna, sova, somna om. Både för oss och för Harry.

Att få honom att somna har hittills inte varit ett särskilt stort problem. Svårigheten ligger i att få honom att sova längre än en halvtimme i sträck. Dag eller natt.

Äsch nu vaknade han igen

/sömnlös och söndertrasad