Ett samtalsämne som nästan alltid kommer upp när vi träffar andra, och som för all del även jag och Erik har berört många gånger, är Vad tänker Harry? Hur mycket förstår han?

Ibland verkar han så klar och vaken och "med". Andra gånger verkar han så liten och dum; och påminner en om att han är mycket mycket liten fortfarande och inte begriper särskilt mycket av världen.

Just nu är han intresserad av "rymd", som jag tolkar det iallafall. Det började när vi var på Triangelns köpcenter får någon vecka sedan. Jag bar honom i famnen när han helt plötsligt böjde sig bakåt och fick syn på taket. Det är väldigt högt i tak på Triangeln, och utstickande från väggarna finns stålbjälkar på olika nivåer och andra detaljer som gör att man verkligen får en känsla för högt upp det är. Harry blev helt fascinerad!! Han sträckte sig så långt bakåt han kunde; formade ryggen som ett litet U och undslapp sig ett åhhh när han med stora ögon riktigt absorberade det väldiga djup som låg ovanför honom.

Sedan den dagen vill han gärna böja huvudet bakåt och se vad som finns bakom, ovanför honom, och även på andra sätt undersöka saker ur ett annat perspektiv. Han vill gärna titta över kanter; på skötbordet eller i barnstolen eller vagnen. Gärna böja sig såpass långt ut att han nästan ser undersidan av det han sitter på. (Det gäller att hålla i honom; han skulle haft ihjäl sig själv flera gånger om dagen om han hade fått fria händer!!) På samma sätt vill han gärna titta på baksidan av stolen jag sitter på om han står upp i mitt knä.

Ett annat lite roligt exempel på att han nog förstår att han befinner sig i en rymd som omger honom visade han när Erik och jag var och spelade biljard. Jag satt på en stol längs en vägg med Harry i knät, och några meter längre ner längs samma vägg satt en TV monterad snett vinklad åt vårt håll. Mellan oss och TVn fanns en utbuktande pelare, som nästan helt skymde sikten för TVn, och Harry, som älskar TVapparater mer än något, böjde sig fram för att kunna se mer av den.

En banal kunskap kan tyckas, men han måste ändå ha någon slags känsla av att det finns tre dimensioner; ett rum där innehållen inte bara är relativa honom (som om det hade varit något tvådimensionellt, tillexempel en bild) utan även är relativa varandra.

Men även om han har den här känslan av att världen existerar runtomkring honom, och han är i den (han kan känna lukta smaka på den) så tror jag inte att han alls har greppat än att han kan manipulera eller påverka den. Han blir ytterst förtjust när man trycker på tutan på hans gåstol, och ett ovanligt trevligt och behagligt litet läte uppstår. Han tycker det är ännu roligare när jag tar hans hand och trycker den mot den röda lilla knappen. Men såvitt jag kan se gör han ingen ansats att själv försöka trycka på tutan och skapa det trevliga lätet. Han saknar på det sättet konsekvenstänk.

Käre gudfar Johannes som ska bli psykolog läser just nu utvecklingslära. Han är speciellt intresserad av objektsrelevans (var det så du kallade det?) nämligen om Harry förstår att saker finns kvar även om man inte kan se dem; tillexemel om man ställer något framför som skymmer dem. Om jag förstod Johannes rätt menade han att någon gång vid åtta månaders ålder börjar barnet förstå detta. Och om man håller en bok framför leksaken vi precis tittade på, försöker barnet ta bort boken för att komma åt leksaken, snarare än bara titta dumt och se ut att snopet tänka Vart tog den vägen??

Jag vill inte vara den som säger emot allmänt vedertagen forskning, men Johannes, jag har funderat på en sak. Jag har känslan av att Harry visst vet att saker och ting finns som inte syns. Ett lite halvdåligt exempel på det är att bredvid hans skötbord står en blå soptunna som han tycker är väldigt rolig att ta på. Den står lite längre ner än höjden på hans skötbord, så den syns inte, den är bara precis inom räckhåll om han kastar sig över kanten och lutar sig så långt ner som möjligt samtidigt som en välvillig förälder håller honom i ena benet. Han kan inte se den, men han vet att den är där, och så fort han får möjlighet kastar han sig i dess riktning. På många andra sätt tycker jag att han ger intryck av att förstå att roliga men mer eller mindre livsfarliga leksaker som tas ifrån honom och göms inte alls försvinner, utan som sagt bara döljs. Däremot, som jag var inne på ovan, har han ännu inte greppat att han kan manipulera världen.

Det har inte gått upp för honom att försöka ta bort det föremål som döljer hans leksak.