Nyligen var vi på väg till mina föräldrar i Dalarna, och stannade i en liten håla för att byta tåg. Jag har ingen aning om vad den hette och jag tror att vetskapen därav är få förunnad. Vi befann oss verkligen i civilisationens periferi och förutom för att råna den intilliggande Pressbyrån, som karaktärsenligt hade inslagna fönster, så tror jag att väldigt få hittar sin väg till orten för något annat än att just byta tåg.

Vi steg av tåget, men med stora tunga väskor* och litet tungt barn var vi särskilt illa lämpade för att släpa oss uppför den höga trappan till den angränsande perrongen där vi inom loppet av ett par minuter var tvungna att infinna oss (mamma har konstant ont i ryggen och pappas muskel under höger skulderblad börjar krampa så fort han höjer temuggen från bordet). Darwinismen har för ändamålet utvecklat hissar, tyngdkraftens ädla förtryckare. Det finns dock en fatal svaghet i konstruktionen; det gäller nämligen att hissen ligger i anslutning till den höjden som man vill bestiga, och ingen hiss låg synbar. Vi gick med tunga & trötta ben mot den ohyggligt långa trappan. *(när familjen reser antar packningen ohyggliga proportioner, även sett från en småbils perspektiv, och då vi inte har en sådan blir belastningen på framförallt pappa väldigt hög)

Ett par meter före oss gick en medelålders man, också han med händerna fulla av packning. Till vår förvåning gick han vid sidan om trappan med en självgod min, typisk för dem med god kännedom om lokaliseringen av levitationens behagliga stålbur. Vi följde honom i hopp om att så var fallet. Och visst, en liten hiss låg dold bakom trappor, soptunnor och mörker, vars själva existens måste ligga bortom kännedomen för alla utom de allra mest rörelseberövade.

När vi steg in i hissen blev jag mäkta förvånad! Knapparna på hissen var märkta med blindskrift! Men om en person väl tar sig till den förbannade hissen, bakom trappor och sopptunnor, i utkanten av en ort som ingen vet var den ligger, om man klarar att ta sig ända dit.... Inte fan behöver man blindskrift på knapparna då! För var är blindskriften, alternativt den extremt utförliga skyltningen för oss som faktiskt ser, som leder dig ända fram till hissen?! Dessutom är det…… en hiss! Den har två knappar. Det är inte så att den tar dig inte till andra dimensioner om du trycker fel. Den går upp och ner, dessutom i ett väldigt makligt tempo! Jag tyckte att det var väldigt bisarrt att blindskriften började på ett av de mest oåtkomliga ställena i världen…