Idag har jag i tyst protest bytt profilbild på facebook. Vår lille kille har bråkat HELA DAGEN. Och med hela dagen menar jag inte med start vid 8-9 tiden som en normal arbetsdag för sjusovare. Tre i morse var det färdigsovet för hans, och därmed också för min, del. Den stackars fadern blev irriterad av oväsendet och var tvungen att resa sig ur sängen och vandra den långa vägen tvärs över vardagsrummet in i extrarummet. Klockan tre på morgonen!! Stackars karl!

Det är ingen som riktigt vet varför Harry är ledsen. Men Harry är ledsen. Kanske är det magknip, kanske är han varm. Av o till funderar jag på om det kan vara så att han fryser. Kanske är han bara kelsjuk och har, som så många andra av hans kön, svårt att uttrycka det i ord. Enda sättet att få tyst på honom är i alla fall att låta honom ligga och halvsova i min famn, med tutten som en napp i ena mungipan. Som så många andra av hans kön.

Dagens underhållning har varit att sitta och med vänsterhanden surfa på hemnet efter ett svalt hus på landet. Ett charmigt renoveringsobjekt att sätta personlig prägel på. Man kan köpa ett lagom fallfärdigt ruckel uppe i skogen på gränsen till Blekinge för 100 000. Visserligen är mitt samlade sparkapital för närvarande någonstans mellan sju och åtta tusen kronor, men 100 000 låter ju ändå som en nätt liten summa att få ett hus för, oavsett skick. I alla fall om man jämför med resten av utbudet, där det är svårt att hitta något för mindre än 2 milj. Jag hade gillat att ha ett litet hus i skogen att åka till på helgerna och sakta renovera. Ta med alla er fina vänner till. Ni slipper renovera. Undrar om det tyder på att jag börjar mogna till en sån därn läskig 30åring. Hemska läskiga tanke.