Latte-mamma
Under ett av amningspassen (Johanneskyrkans sidotrappa, kan för övrigt rekommenderas; lugnt skönt o svalt) kom en man fram till oss och sa Förlåt mig men det har är det vackraste man kan se. Jag blir alldeles tårögd. Och, hör och häpna, stora varma tårar började rulla ner för hans kinder.
På eftermiddagen äkte samma gäng en tur till Torup för en skogsprommenad. Och Farfar nu kommer du att bli stolt: Knodden har sett sitt första rådjur!
Sensationsjournalistik hävdar Erik, eftersom Knodden faktiskt knappt ser något än så länge. Det han KAN se är skarpa kontraster på ungefär 30 cm avstånd, inte välkamouflerade bruna rådjursbakar som sticker upp bland något ljusaare men ändock bruna grässtrån och buskar 100 därifrån. Men ändå. Spädbarn har ju välutvecklat luktsinne så kanhända kände han på doften att det fanns ett rådjur i närheten. I vilket fall måste rådjuret ha känt vår doft. Vi har båda två en mycket stark och karaktäristisk doft av mjölk och gammal spya. Vem vet, kanske var det vi som lockade fram det hungriga lilla djuret från skogens djup. Istället för locktjuts-visselpipor borde jägare ha med sig ammande mödrar ut i skogen.
HArry/Björn har för övrigt börjat bli lite smått rödhårig. Hoppas hoppas.
Sedan hans elaka morsa slutat äta lök och jordgubbar har skrikige Haryy förvandlats till en ängel. Bildligt talat. Han kan vara vaken i långa stunder utan att äta och utan att skrika. Han bara ligger och tittar. Och grymtar lite. och viftar med armarna. Förbannat söt e han!!
Det är hans mor som förvandlats till en ängel! K är rekord söt nu för tiden... Och det vill inte säga lite!
Det är inte så att jag tvivlar på att jag har smittat grabben med exceptionella jägargener, men att han vädrar Rådjur under tiden han SOVER anser jag vara över till och med Knoddens kapacitet. Därav påståendet sensationsjournalistik.
Förslaget om att släppa ut ammande mödrar på jakt i skogen tycker jag är fantastiskt bra, även om jag till skillnad från min förtjusande stadssambo även ser vissa problem med det! Men först och främst hjälper man effektivt till att gallra bort det stöttande djurlivet i skogen, samtidigt som vi fäder får lite välförtjänt kvalitetstid för oss själva. Vi får dessutom lite rejälare söner och inte som idag då de springer omkring med sjalar runt halsen och mobiltelefonen i handen i högsta hugg för att stämma träff vid närmaste affär för Herr mode/Systembolag.
Det medför dock betänkliga risker att fösa ut en gravid/nyförlöst kvinna i skogen, med ett barn i famnen, under den tiden då risken för förväxling med ett mindre villebrå är som allra störst.
Vilken art av förväxling är det som pappa befarar? Kanske att mamma kommer hem med en lika grymtande och för den delen också söt vildsvinsunge? Namnet Björn för ju förstås också tankarna till ett betydligt större och starkare däggdjur som visserligen är tämligen sällsynt i våra sydliga skogar. Jag tycker att pappa får ta med sin lilla son till en riktig skog i Dalarna så fort tillfälle erbjuds!
Grattis till er söta lilla kille! Visst är det underbart att vara mamma! kram
Vad mysigt ni har det! Vilken jättegullig gubbe! Puss puss puss!!
