Pappas syn på första veckan hemma med Knodden:

Omskakande.

Jag har tumlat fram genom hela känsloregistret. ...Och som tur är landat på de rosa och gladare delarna.

Under de första dagarna måste jag erkänna att jag inte kände mig som hundra dollar. Jag pendlade snarare mellan tvivel och lätt depression. Allt kändes begränsande och jag kände mig inte alls redo för att bli pappa. Under den tidigare delen av graviditeten läste jag att fäder kan känna ångest över den förlorade friheten. Då avvärjda jag det som löjligt, och trodde att man bara kände glädje, men det blev skrämmande påtagligt. K märkte av att jag distanserade mig och jag misstänker att hon var något orolig. 

Under lördagskvällen gjorde jag för första gången sedan Knodden kom hem en liten utflykt på egen hand. Jag var med svärfar i Käglinge och spelade golf. Under ett par tillfällen vid de sista hålen tänkte jag på Knodden och K - min familj - med längtan. Då kom vändningen.

Knoddipedia: Knodden ser sin far som en hårig gorilla. Ett faktum som han dessutom enträget försöker att ändra på genom att dra i mitt brösthår när han klättrar upp för min bringa. Oftast slutar det med händerna fulla av brösthår, innan jag motat bort den lilla illbatingen.