Besprutad
Fem minuter innan portarna öppnades var kön redan två kvarter lång. Den här gången hade jag sett till att vara i tid, jag kom redan en kvart tidigare. Dagen innan hade de nämligen stängt dörren mitt framför näsan på mig efter 40 minuters köande, och en halvtimme innan utsatt stängningstid.
Men idag kom jag in och fick min spruta, och kunde något öm lämna lokalen knappt två timmar senare. Kön ringlade flera kvarter neråt gatan.
När jag stod där i kön och väntade på mitt snopet korta lilla stick i armen började jag se mig omkring. Den här veckan är det åldersgruppen 19-39 som blivit kallade. Jag skulle gissa att 90% av hushållen kring Möllevången består av minst en sådan person. Men trots det är jag förvånad över den stora anstormningen. Av meter efter meter av fullt friska, starka, unga vuxna, som i timmar stod och väntade på att skyddas mot en nästan helt vanlig influensa.
Hemma hos oss har diskussionerna gått varma om den där sprutan. Maken, som hämtar sin information ifrån nätet och inte tidningarnas löpsedlar, menar att farorna med influensan är gravt överdrivna. Medan vaccinet i sig inte är bevisat ofarligt.
Själv är jag kluven. Personligen är jag inte det minsta rädd för att få flunsan. Det har jag svårt att tänka mig att någon annan där i kön var heller. Hade jag inte haft Harry hade jag nog inte vaccinerat mig. Men jag är rädd för att Harry skall bli sjuk på grund av att jag lät bli att ta en spruta. (Inte för att jag förstår hur i hela världen jag skulle kunna "dra hem" den till honom, jag är ju med honom 23,5 av dygnets 24 timmar.)
Och när jag tittar mig omkring i kön ser jag att varannan person har en barnvagn med sig. Och ytterligare några har stora varma föräldrajackor med reflexer på eller står och håller ögonen på något av alla de barn som leker mellan köraderna.
I slutändan är det kanske så enkelt som det står på kallelsen. -Vaccinera dig och hindra spridning av den nya influensan.
Inte för din egen skull utan för alla andras. För Harry och för min Farfar.
Och om inte för deras skull så för ditt eget samvetes skull.
Bra Kata! Se till att din käre make genast vaccinerar sig också!! Både Jan och jag har tagit sprutan denna vecka, inte för att vi är rädda för influensan utan främst med tanke på Harry. Så Erik, skärp dig. Kramar från farmor/svärmor/mamma
Bra gjort K! Bra inlägg Farmor! Det är smått rörande Kata att Du tar ansvar inte bara för stenhårde Harry utan även för en bräcklig pensionär som jag. Påminn den oförståndige maken att risken att bli smittad i hemmet finns så länge som inte alla "vuxna" i familjen är vaccinerade. Hälsa och gratulera Harry på femmånadersdagen!
Käre Svärfar!
Jag tvivlar inte en sekund på att din goda dalafysik skulle stå pall mot vilken influensa som helst!! :)
Det var min egen farfar, som haft lunginflammation ett antal gånger i somras som jag känner ett visst måt av ansvar för.
Ses om en vecka!!
Kram
Kata, du får förlåta farfar Jan, han är ju farfar, börjar kanske bli lite glömsk och egotrippad. JAG förstod att det var din egen farfar du tänkte på. Hoppas inte att farfar Jan läser detta inlägg för då blir nog helgen lite "ansträngd", Inte kan man kalla en farfar-dalmas något annat än superman.
Ett barnbarn, en morfar, en farfar. Något annat föll mig aldrig in. Efter att ha studerat saken närmare har jag funnit att det finns många i varje kategori!
BRA Kata!!! Kan du inte va reporter för alla dumma tidningar så vi kan få vettiga löpsedlar???? Det är precis så här man ska tänka, hör ni det alla svenskar???
Jag längtar efter Harry, han är så underbar.Han är faktiskt bäst!!
Jättebra att du vaccinerat dig Katarina, hoppas att pappan kommer på bättre tankar och gör likaså.
Kramar
