Vi var på BVC i måndags för 5månaders vikt och längdkoll. Klockan två hade vi fått tid. En typiskt dum tid visade det sig, för halv två satt vi fortfarandde med gröttallriken. Eller måhända dålig planering från förälderns håll?

Fem över två rusade vi iallafall in till barnmorskan med andan i halsen. Vi har en mycket snäll och trevlig barnmorska som jag är jätteförtjust i. Lugn och samlad och vettig. Hon har inte ens gett mig det minsta dåligt samvete över att min älskade lille ögonsten väger lika mycket som de som är dubbelt så gamla som honom -eller ännu äldre.

Vi småpratade en liten stund och sen lade jag Harry på skötbordet och började dra av honom kläderna. Han fick genast syn på sina goda vänner fötterna och inledde en livlig diskussion med den ene av dem. Sen som jag var hade jag inte hunnit byta blöja innan jag gav mig iväg, något som annars är en självpåtagen skyldighet. Av någon anledning känns det mycket viktigt att komma till BVC med en hel, ren och mätt unge som inte gråter. Som för att visa att vi faktiskt duger som föräldrar.

Blöjan var ren, men när jag drog av pojken tröjan såg jag att magen var ful av intorkad gröt.

-Hoppsan, säger jag, vi fick lite bråttom hit...

- Ja men han äter gröt ser jag! Så bra! säger härliga barnmorskan som tycker att en mage full av intorkad gröt är något av det mest naturliga som finns.

Jag slickar på tummen och försöker torka bort lite gröt jag såg bakom vänster öra. Och på pannan. Och lite under ögat.

Så var det dags att väga och mäta.

9200g tung och 69,5cm lång!

Jag klär på honom blöja och byxor, och sätter honom upp för att drå på tröjan. Harry lutar sig åt sidan, och med händerna på skötbordskanten tittar han ner över kanten. Låååångt ner över kanten. Som för att försöka titta på undersidan av bordet han sitter på.

Vi sätter oss i soffan medan barnmorskan fyller i hans värden i sin bok. Harry står i mitt knä och tittar på soffmönstret bakom min rygg. Han tittar på mönstrena tar över dem med händerna. River med naglarna.

Vi pratar om hur Harry äter, samtidigt som jag sätter honom i knät. Han lutar sig bakåt och tittar på barnmorskan upp-och-ner och ler mot henne. Sen böjer han sig ännu längre bak; ryggen är helt bågfomad, och får syn på en röd kudde i andra änden av soffan. Han vänder sig igen, med händerna utsträckta mot kudden, och jag låter honom nå den. En stunds intensivt tittande på kudden innan han återigen får syn på sofftyget.

-Jag måste säga, säger barnmorskan, han är ovanligt framåt och intresserad!!!

I detögonblicket ställer Knodden sig på alla fyra.

-Och sådär skall han inte kunna göra förrän han är 6-7 månader om han är tidig!! Oftast inte förrän 8-9!!

/ :)