I dagens tidsera av regnsbågsfamiljer, plastmammor och samboavtal är det fortfarande en relativt komplicerad sak det där när en ogift kvinna blir gravid. Om en gift man är på tjänsteresa i ett år och kommer hem och finner hustrun höggravid antar staten ändå att barn födda inom äktenskapet, om inget annat anges, alltid ar faderns avkomma.

Om ett barn däremot föds utan föreliggande äktenskap, men väl inom ett stabilt förhållande där både mannen och kvinnan är skrivna på samma adress och mannen ifråga dessutom är med och klippper navelsträng vid det kritiska ögonblicket, då kan man aldrig vara riktigt säker på vem som är fadern.

Helt plötsligt blir det juridiskt: arvsrätt, vårdnad. Fastän vi på BB angav att barnet skulle ha sin (påstådde) faders efternamn har han i folkbokföingen fått mitt eftersom jag är ensam vårdnandshavare och fadern okänd.

Därför har vi idag varit på Familjerättsbyrån, där Erik inför två vittnen erkänt faderskap till Harry. Jag har dessutom dyrt och heligt lovat att det var han som var närvarande under det avgörande ögonblicket för nästan exakt ett år sedan.

Det hela gick mycket vetenskapligt till. Den trevliga tanten frågade fadern hur mycket hans son vägde när han föddes. Och den engagerade fadern kunde självklart svara på detta utan problem. Utan att vidare kontrollera att uppgiften stämde tiittade Tant i en tabell och kom fram till att koncipationen ifråga, dvs dagen då... ja ni vet, var någon gång mellan 3/9 och 19/10 2008. Hon såg mig i ögonen och frågade om jag haft med den unge mannen att göra någon gång under denna tiden. Ja, jo det hade jag ju. Jag upplyste dessutom glatt att datumet hon letade efter var den 19/9, men det var hon mindre intresserad av.

Hon frågade oss hur länge vi bott ihop och när vi berättade att vi blivit sambos i Januari i år kom bekymmersrynkan fram.

Jahaa... men hur länge hade vi varit tillsámmans då? (Dra på trissor barnet är avlat innan paret flyttat ihop. Hur kan det ha gått till) Fastän vi sa att vi träffades i mars ville hon ändå än en gång fråga oss båda om vi verkligen utan tvivel vet att vi träffade varandra någon gång under de ödesdigra veckorna under hösten 08.

När så all matte stämde och hon försäkrat sig om att ingen av os försökte lura den andre var vi alltså tvugna att kalla in två personer som kunde bevittna att Erik skrev under pappren. Eller snarare att någon skrev under, för vittnena tittade aldrig på hans legitimation.

Jag tycker det är lite sött att man gör sig all denna besvär över privata familjeangelägenheter. Eftesom det hade varit väldigt lätt att fara med osanning, så kan det knappast vara för statens skull som man räknar ut datum och frågar om vi verkligen träffats under den tiden. Det måste snarare vara kvarlevor från tiden då det var den obildade pöbeln som blev på det viset utan att vara gift. Då det faktiskt gick att lura någon och säga du, minns du den där stunden i bersån för två år sen? Det blev ett barn och han skall födas nästa månad. Eller som i vårt fall: tänk vilken stark kärlek vi har; vi flyttade ihop och blev gravida i Januari och barnet kom redan i juni. Vilken ovanligt snabb graviditet!

Nåja. Knodden har fått en oficiell far idag, och därmed rätten att bära hans efternamn. Kan ju vara på tiden eftersom han skall döpas den 3e oktober!!
Och Erik har fått vårdnaden, nåja halva vårdnaden åtminståne, om sin son.

Värt att fira!