Beroende på vilken religion man tillhör har man också olika uppfattning om när livet egentligen börjar. Utan att för den skull kalla mig katolik vill jag ändå påstå att livet börjar i befruktningsögonblicket, eftersom det är i det ögonblicket som man börjar existera.

I skrivande ögonblick (eller nja kanske snarare runt tre-snåret) för exakt ett år sedan var Harrys föräldrar, som precis varit ute och firat den blivande faderns sista dag som 24 åring, lagom glada i hågen för att begå det misstag som vi båda senare skulle betraka som "det absolut bästa som någonsin hänt oss". Jag ber om ursäkt till far- och morföräldrar, mostrar och faster, och inte minst Harry själv om du någonsin kommer att läsa detta. Dels för att jag använde termen misstag för det är du långt ifrån, men väl en trevlig överraskning :) och dels att jag både här och i tidigare blogginlägg insinuerat att vi på något sätt ägnat oss åt sådant som kan leda till navelsträngsklippning nio månader senare. (Harry vi kramades bara!)

Vid närmre eftertanke är rubriken faktiskt lite missvisande. Det tar minst tolv, oftast 24, ibland 48 timmar, eller i sällsynta fall en vecka, innan den ene, lite mer rörlige halvan av Harry möter den andra. Så i själva verket kanske Harry uppstod framför en av Elysés fonduegrytor på hans fars 25årsdag. (Finns själar? När får man i så fall den? Seglade ett andligt väsen ner över middagsbordet och landade i min mage? Märkte jag det?)


  



På http://www.bebislycka.se/shop/pc/viewContent.asp?idpage=7 kan man läsa att:
"Fem till sex dagar efter befruktningen, spricker äggskalet upp och ägget frisläpps och kan öka i storlek. Vid vidhäftningen (implantationen) av ägget i livmoderhålan, vilket äger rum cirka en vecka efter ägglossningen (fem–sex dagar efter återföringen av äggen efter IVF), är ägget stort som ett knappnålshuvud. Somliga av äggets celler ger upphov till fostret medan andra ger upphov till livmoderkakan som, via navelsträngen, försörjer det växande fostret med näringsämnen och med syre. Näringen och syret tas upp från mammans blod genom tunna väggar i moderkakan."


En vecka efter Eriks födelsedag var vi uppe i Bohuslän med hela tjocka släkten. Där uppe finns världens roligaste lekplats, och så här på höstkanten brukar där inte vara så fullt av en massa jobbiga ungar. Så under de dagar då den mycket kritiska implantationen skulle ske, dvs bäbisen skulle FASTNA, ägnade jag mig åt det här: