" Tre dagar senare blir jag fortfarande lika förvånad varje gång det går att lägga honom på det här viset. Men hittils har det aldrig slagit fel. Det har till och med hänt att jag lämnat rummet innan han somnat helt. Han vaknar fortfarande en hel del om nätterna men jag tror det kommer att ordna upp sig nu när han kan somna själv. Då borde han ju teoretiskt sett även kunna somna om själv. Kan man tycka."
                                                Skrivet av mig den 11/9 under rubriken Harry just nu


Haha vad man kan bedra sig! Tillfällig sinnesförvirring ifrån Harrys sida. Det tricket går han numera bara på om han är riktigt riktigt genomtrött. Men inte övertrött, för då är det istället en timmes ihärdigt skrikande som gäller.

Men en sak är jag mycket tacksam över (peppar peppar). Trots upprepade vakenhetsstunder under natten är Harry bara vaken länge nog för att väcka mig. En stunds pyssel så somnar han lätt om igen. Och vem vet, kanske för en hel timme i sträck den här gången?? Nähä...


Liten upplyftande kommentar till alla bloggläsare som ännu inte har barn, och som tänker sig att de vill det i framtiden, men blir mer och mer avskräckta av vårt skrivande:

Det är inte så hemskt som det låter.

Det är förvånande hur länge man klarar sig utan ordentlig nattsömn. Och jag tror att det är rätt så behjälpligt att vara lite låg i energinivå på dagen. Tänk om man hade varit lika pigg o gla som vanligt; då hade ungen varit ett besvärligt bihang, ivägen för allt man vill företa sig. Istället kan man gå här hemma och lulla. Ligga och prata med sin härlige son en timme och pussa honom på fötterna. Slänga sig på soffan de få minuter åt gången han sover och ligga och slösurfa på internet eller skriva blogginlägg :) Och låta det största och mest ansträngande projektet för dagen vara att ge sig ut i den stora staden för att träffa en kompis. Och sitta och slöprata på ett fik. Sommarlov och oföretagsam (utom när det kommer till lillkillen förstås) utan ett uns av dåligt samvete :)