Tjugo minuter in på det nya året 2009 kände jag en spark för första gången. En fjärilslätt liten viskning inne från andra sidan, som påminde mig om att jag inte var ensam om min kropp längre. Den där lilla sparken satte tonen för mitt 2009; ett år av lyssnande. De första sex månaderna lyssnade jag inåt; konstant medveten om de allt häftigare rörelserna därinne. De sista sex månaderna har handlat om att vara lyhörd för den nya lilla människans behov och önskemål.


Graviditeten gjorde mig trött och Erik chockad till stillhet. Så vi levde i en liten bubbla; nyförlovade i vår nya lägenhet med en växande mage och ett löfte om en stundande bebis, utan något särskilt stort intresse för världen utanför eller månniskorna i den.


Den 16e januari fick vi nycklarna till vår nyköpta lägenhet. Mina föräldrar och mina och Eriks mycket mycket snälla vänner hjälpte oss att flytta in tre trappor upp utan hiss. TACK SKA NI HA FÖR HJÄLPEN!!!!!!!


Jag tog studieuppehåll från läkarstudierna redan från och med vårterminen, fastän jag med två dagars marginal skulle ha hunnit med sista tentan innan beisen var planerad den 14e juni. Istället läste jag en heltidskurs på distans i litteraturhistoria, samtidigt som jag arbetade mer än halvtid på mitt gamla jobb på ALcontrol, gick på keramikkurs åtta timmar i veckan, och en kurs i glasdesign varje tisdagkväll.

Vid april månad hade Knoddens sparkar blivit så kraftiga att luften gick ur mig varje gång han träffade lungorna. Revbenen var alldeles ömma på insidan, och varje gång han träffade urinblåsan gick all koncentration åt till att förhindra en olycka. Någon gång under den här tiden var jag inne på sjukhuset och tog blodprover eftersom jag drabbades av en hemsk klåda över hela kroppen och när som helst kunde känna att det svartnade för ögonen på mig. Leverproverna visade sig vara utan anmärkning, men läkaren menade att klådan nog kunde bero på levern iallafall; den belastas ju rätt hårt av en graviditet. Min egna, helt ovetenskapliga teori är att Knodden helt enkelt fått in en så välriktiad spark att vävnadsskada uppstått.

I samband med detta bestämde jag mig för att jag hade för mycket på min agenda. För att hinna med studierna och få mina poäng sade jag upp mig från extrajobbet. En felprioritering visade det sig,  för att läsa på distans innebär inte, som jag trodde när jag anmälde mig till kursen, att man så länge man arbetar sina fyrtio timmar i veckan, kunde lägga upp arbetet som man ville; plugga på kvällarna och helgerna när jag var ledig från jobb. Distanskurs innebar timme efter timme av schemalagda och obligatoriska gruppträffar efter gruppdisskussioner efter seminarier. Dessa tider krockade såklart med mitt jobb, så från varje delskurs har jag missat precis ett obligatoriskt moment som jag då tänkte att jag skulle ta igen till hösten (hahahaha!!!) Inte ett enda litteraturvetenskapspoäng lyckades jag skrapa ihop den våren. Den siste delkursen brydde jag mig inte ens om att göra; trött och tung som jag var.

Erik, som egentligen skulle skriva på sin uppsats men som av de yttre omständigheterna blivit skrämd till inaktivitet, och jag, tillbringade istället den siste månaden innan Bebisen kom med att äta sushi, titta på samtliga säsonger av House, och ta regelbundna prommenader ner till Lejonet och Björnen, malmös bästa glassaffär.

Så kom Harry. Med buller och bång landade han i vår stillsamma lilla kärleksbubbla. Fastän vi köpt allt som behövdes och läst böcker både om barnafödsel och barnaskötsel var vi helt oförberedda på vad som komma skulle.

Sommaren var ett inferno. Jag ser det nu, i efterhand. När jag blev hemskickad från BB hade jag inte sovit någonting alls på nästan en vecka. Mjölken hade inte kommit igång än och vår lille son var arg och hungrig och skrek konstant. I veckor efteråt kunde jag upptäcka konstigheter som jag haft för mig under de här sömnlösa dygnen; trosorna i frysen, fyllda vattenglas i skåpet och andra konstigheter. När Harry var tre veckor gammal stod jag inte ut i vår lägenhet längre. Vi satte oss på tåget upp till Farmor och Farfar i Dalarna, och tillbringade sedan hela sommaren med att fara fram och tillbaka mellan dem och Mormor och Morfar i Bohuslän. Om det var bra eller dåligt vet jag inte. Å ena sidan fick vi mycket hjälp, och slapp all disk och tvätt och städning som kan vara så betungande med ett nytt litet barn. Framförallt slapp vi tillbringa sommaren i vår stekheta instängda lägenhet med fönster ut mot en av Malmös tyngst trafikerade gator. Men å andra sidan fick vi aldrig riktigt lugna ner oss, landa i vår nya familjekonstellation; hitta våra mönster igen.

Först till hösten, när vi tre bott in oss lite på Nobelvägen, och kommit till ro, tyckte jag att jag fått ordning på tillvaron igen och kunde andas ut. Börja träffa mina tjejkompisar igen. Vad jag saknat att sitta och fika med dem, och få prata om normala saker!

Den 3e oktober döptes Harry, och samtidigt passade vi på att överraska alla med att gifta oss!!

Hösten har gått fort; nu är vår älskade lille Harry redan 6 1/2 månad. Han kryper omkring och försöker resa sig på allt han ser. Ibland lyckas han, men lika ofta ramlar han. Jag har förstått att vår underbare unge inte är riktigt som alla andra barn. När han kom ut och lades på min mage för allra första gången lyfte han på huvudet och fäste blicken på mig. Stadigt. Nyfiket. Sedan den dagen har han varit vaken och tittat sig omkring när de andra spädbarnen legat snällt och sovit, som spädbarn gör. Barnvagn kunde vi glömma; inte tänkte han ligga där och titta upp i himlen! Faktum är att de första månaderna gick Harry inte med på att ligga någon annanstans än på mig. Dygnet runt. Inte ens pappa fick hålla honom i början.

Men lika svår som han var att behaga när han var liten och inte kunde röra sig; lika glad och intresserad är han nu. Allt skall undersökas, och alla människor som är runt omkring honom, både bekanta och främlingar, skall studeras och pratas med och les mot. Harry är en liten kille som VILL!, och som vet vad han vill och talar om det för oss!




Lite bilder från året som gått:

Den 10e februari, gravid i vecka 23. Jag tyckte magen var GIGANTISK :)



Uppe i Dalarna för att fira Framors 60 årsdag den 14e mars. Den 15e mars firade Erik och jag ettårsdag!

Pappa bygger barnsäng dagen före andra ultraljudet

22 april, gravid i vecka 32. Bara den inbitne hockeyfantasten kan se att tröjan sitter på bak och fram för att namnet skall synas.





Andra ultraljudet, den 23e april. De kostar vanligtvis tjugo kronor bilden, men vi fick den gratis eftersom den var så otydlig och hon inte fick läge att ta några fler. Ser du vad den föreställer? (längst till höger två knän, magen längst ner i mitten med en böjd högerarm ovanför, ovanför armen ett ansikte snett uppifrån; höger kind, höger öga, delar av pannan och näsa)








Fem i halv åtta en helt vanlig onsdagskväll frågade jag Erik om han inte tyckte vi skulle måla över den deprimerande bruna färgen i sovrummet. Joo kan vi väl. Bra, det går en buss om tre minuter. Och fantastiske spontane älsklingen sa inte neeej en annan dag, utan : OK! Vi sprang till bussen, kom in i affären 8 minuter innan de stängde och valde färg i mörker eftersom de börjat släcka ner innan vi hunnit bestämma oss. Strax efter midnatt hade vi förvandlat vårt lattesovrum till grönt! Eriks krav var att jag hade ansiktsmask så inte barnet (Harry!!) skulle skadas av ångorna.




min romantiske man!









Kära fina systrarna anordnade Baby Shower. Stannade uppe hela natten och bakade ett dignande kakbord! Tack snälla fina!!

När det fortfarande var supermysigt och lagom hanterbart att vara gravid

och mot slutet när det gick lite överstyr. Plus 26 kilo, och officiellt tyngre än min far!!!


Fötterna dubbel storlek. De enda skor som passade var ironiskt nog joggingskorna. Märkena är kvar en halvtimme efter att jag tagit av ett par helt vanliga, löst sittande strumpor. Lägg märke till ränderna som bildats där ben övergår till fot av att skinnet korvade sig bara för att jag stod upp. Och som grädde på moset hundra sönderkliade myggbett efter fotosession i bokskogen (se Narcissism-inlägget i fotoalbumet)Sexy mama!


Bye bye bikini! Jag var så glad för det verkade som jag skulle slippa det där med bristningar. Så, ritsch!, på två dagar förvandlades magen till en zebra i bokskogen. Jag kunde känna att huden sprack.







Den 14e Juni var Harry beräknad. På kvällen den 13e var jag klar med det mesta jag skulle.




Sex dagar senare kom Harry


12 minuter gammal familj






flera timmar gammal familj




faster den första att komma och inspektera





Knodden en vecka:






mycket mer positiv form av levande madrass. underbart supermysigt, om ni kan tro det :)














Knodden en månad:







värmeutslag eller hormonplitar eller både och






Knodden två månader:





(delar av) tjejgänget från gymnasiet: Hanna, Anton 5mån, Camilla, Majken knappt två mån, Elli, Viktor på hela åtta mån.





Knodden tre månader:

Först tanden! Den kom på tremånadersdagen, som också råkade vara pappas födelsedag!! (Ja jag vet att tanden faktiskt inte syns på bilden. Ni får ha lite fantasi! Tand nummer två kom den 3e oktober; Harrys och vårt bröllopsdop. De två översta kom lördagen före första advent.

Bröllopsdop/Dopbröllop lördagen den 3e oktober

En glädjestrålande dag!!


Harry och grabbarna





Harry fyra månader:








Harry fem månader:




















Harry sex månader:



Årets sista dag