.
Igår fyllde Harry och familjen nio månader. En milstolpe eftersom Harry nu funnits lika länge utanför min mage som i den. Eller, tekniskt sett kommer han först på fredag att ha funnits lika länge utanför, eftersom han låg kvar en knapp vecka extra. Konstigt när jag tänker efter, och olikt honom; han brukar ju annars ha så bråttom jämt.
Man brukar ju säga att det är tur att graviditeten varar nio månader så att föräldrarna har en chans att vänja sig vid tanken på att de skall ha barn. Och barn får man. Men frågan är om det inte tar ytterligare nio månader att vänja sig vid tanken på att man är förälder. Och inte minst vänja sig vid tanken på att ens äkta hälft är förälder. Men jag tror att jag faktiskt kommit dit nu. Jag är en mamma som är gift med en pappa.
Märkligt.
Kommentarer
Trackback
