Måhända inte i klass med att från krypande resa sig upp och ta sitt första steg, eller helt plötsligt sätta samman de lösryckta orden till en första mening, men i morse gjorde jag en rolig iakttagelse vad gäller Harrys sätt att leka med bilar.

Dagen då vi för första gången såg honom brummande köra en liten leksaksbil över golvet blev vi alldeles förvånade. Var i allsinn dar hade han lärt sig göra så? Hans mor, som är uppväxt med två systrar och mängder med my little ponys, hade iallafall ingen aning om att det var på det viset man lekte med bilar!

Sedan den dagen för längesedan har Harrys bilförråd utökats betydligt, och han bär omkring på sina favoriter som andra barn bär på sina nallar. I morse hade han båda sina favoritbilar i händerna och körde dem på golvet. Så lät han dem närma sig varandra, som för att hälsa. Sen pussade de varandra, alltmedan Harry gjorde pussljud med munnen. Sen lekte bilarna tafatt och turades om att prata med varandra.

Jag tolkar visserligen detta beteende som bevis på hans stora empatiska förmåga; att kunna tillknyta små metallsaker med gummihjul mänskliga egenskaper, men känner ändå viss oro över att han fäster sig vid hårda bilar istället för mjuka nallar?