Tiden går sin gilla gång här på Nobelvägen. Harry växer och utvecklas för var dag som går. Jag tänker ofta på Lars Winnerbäcks låttext Hugger i Sten:

Jag hugger i sten
Men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
Några armar och ben
Jag jobbar mig inåt så jag ser en figur

Han skriver visserligen om sin oförmåga att hantera det senaste av hans oändligt långa rad av misslyckade förhållanden, men jag tycker att orden är applicerbara på en liten individ, en personlighet, som bit för bit växer fram ur ett spädbarn. Det är så fantastiskt att se Personen Harry ta form; dag för dag bli lite mer medveten, få lite klarare blick. Jag är förvånad över hur mycket personlighet; vilja, humörskiftningar, känslor, bus och påhittighet det kan finnas i en ettåring.

Varenda stund av dagen är Harry fullt sysslesatt av NÅGOT. Han undersöker hur saker fungerar, flyttar saker från ett ställe till ett annat. Lägger saker i, på eller under något annat. Hela tiden utforskar han sakers relation till andra saker. Jämför.

Ibland lägger han huvudet på sne och tittar på oss, på våra ansiktsuttryck. Riktigt iakttar oss. För att ta reda på vilket humör vi är på, eller för att få bekräftelse kanske. Han har mer och mer börjat första det här med känslor. Ilska. Sin egen, och min när han gör något han inte får (nej arg blir jag ju inte på gullungen såklart, men jag försöker visa honom att jag verkligen menar allvar. Spänner ögonen i honom när han ibland biter mig. Tyvärr har det lite motsatt effekt för då härmar harry genom att rynka på hela ansiktet. Ursött. Jag måste le och pussa på honom) Han har även mer och mer börjat visa ömhet. Han kommer gärna fram och ger kramar (det är skillnad på att ge och ta en kram), eller pussar oss eller klappar mig på håret. Här om dagen när han satt framför mig la jag huvdet i hans knä, och då pussade han mig och kramade och klappade mig på håret. Och tillät inte alls att jag reste mig. Ibland kommer han och tar mig och Erik i varsin hand och leder in oss till sängen för beordrad familjemys.

Häromdagen var vi i en färgäffär; en stor ljus lokal med hyllor i långa rader och rejält med golvplats i mitten. Vilken lekplats! Harry blev som galen. Han sprang runt i affären i ett lyckorus, full av energi och upptäckarglädje och med den ena föräldern i släptåg bakom sig (han springer väldigt fort!). Det var så spännande! Så mycket att titta på och utforska.

Efter en stund kom en annan familj in i affären. De hade också ett barn; en tre- eller fyraåring. Barnet följde snällt och tyst efter sin mamma när hon tittade på färgprover, han behövde inte ens bli hållen i handen.

Jag tänkte när jag såg dem att jag längtar till den dag då Harry kan följa med in i en affär utan att behöva undersöka varenda hylla, varenda gång av den. När man faktiskt kan ägna sig åt att titta på det man gick in i affären för att titta på. Men samtidigt som jag längtar efter den dagen så tycker jag att det känns lite vemodigt att man redan som fyraåring skall ha förlorat lite av den upptäckariver som gör hela livet till en enda lång upptäcksfärd för Harry. Vad tråkigt att pojken (inte denna pojken specifikt, utan alla fyraåringar, även Harry så småningom (hoppas jag )) inte längre känner att han MÅSTE undersöka hela affären. Att han kan stå ut med att gå ut igen med sin mamma, och inte veta vad som ligger längst ner på hyllan längst bort i lokalen.

Som den där kaninpälsen. om ni minns. I början av Sofies Värld. Där man ju äldre man blir har en tendens att krypa längre och längre ner i pälsen, in i värmen, men bort från utsikten.

Det var visserligen ett tag sedan vi möblade om, så många av våra trogna fans har nog redan sett det, men jag vill ändå visa upp Harrys fina lekskåp som jag är väldigt stolt över. Tycker det är festligt...

Igår firades det födelsedag hos familjen E! Vi var ute på äventyr hela dagen, bland annat var vi på Malmöhus museum. Jättespännande! Vi tittade på olika uppstoppade djur (tacksam över att Harry inte är gammal nog att förstå vad det innebär!), och på akvariet, som var Harrys favorit, och gick omkring i det medeltida slottet och tittade på hur det sett ut en gång i tiden. Grabben var på topp-humör hela tiden, sprang omkring och tittade och pekade på allt spännande. Harry var också begeistrad.

I morse fick Harry helt plötsligt syn på sin skugga i solen som lyste in på vardagsgolvsrummet. Alldeles konfunderad blev han. Satte händerna i golvet framför sig och böjde sig ner så han fick ansiktet så nära fötterna som möjligt. Så lyfte han först på den ena foten, sen på den andra. Såg på hur skuggan rörde sig från foten när han lyfte den, och kom och mötte den igen när han trampade ner. Sen reste han sig, tittade en lång stund på skuggan som började någonstans under fötterna och sträckte ut sig längs golvet, och som följde honom minutiöst i varje rörelse. Rörelser som blev allt yvigare, och som slutade i en förtjust pojke som storskrattande hoppade och snurrade omkring och tittade på skuggan som troget följde honom i hans vilda dans. Underbare härlige pojke! Det var helt underbart att se honom! Och jag hann faktiskt få fram kameran och knäppa två bilder innan min kamera tyvärr störde honom och plötsligt blev så intressant att skuggan glömdes bort.


Jag undrar så vilken slutsats han drog, min klipske pojke. Hur tolkade han den rörliga mörka fläcken i det i övrigt ljusa, solbadade parkettgolvet? Förstod han att den uppstod på grund av honom? Såg han att den var formad som en pojke, med ben, armar och ett huvud?

Sötskrället har fått dille på skor! Han har för längesedan testat igenom alla mina och Eriks skor i hallen, och nu har han hittat mitt hemliga finsko-förråd. Om ni tycker han är söt i klackskor ska ni se honom i mina röda gummistövler som räcker honom upp till höften! Tyvärr var kameran inte lika snabb då.

Prickar och feber är borta, och livsgnistan har återvänt till världens härligaste lille kille. Idag har vi varit med Knut och hans mamma Lisa på öppna förskolan och lekt hela morgonen. Harry, som tidigare varit blyg och tillbakadragen, och helst velat sitta i min famn eller hålla mig i byxbenet vid åsynen av myllret av barn och aktivitet, är numera som fisken i vattnet. Han har inget som helst behov av sin morsa utan rusar mellan rummen och ger sig i kast med rutchkana, legobygge och kuddhörna. Som den öppna och sociala person han verkar vara tar han ofta kontakt med de andra barnen (ibland genom att krama dem, men oftast genom att dunka något hårt i huvudet på dem eller ta deras leksaker). Vilket resulterat i att min roll har blivit en NejTaDetFörsiktigtDenVarFlickans-svans som rusar efter pojken i desperata försök att minimera skadorna han riskerar att göra på de andra oskyldiga små barnen.

Förra veckan försökte Lisa och jag att få pojkarna att krypa genom en lång blå tygtunnel, men de var båda mycket skeptiska och lät sig inte övertalas. Idag hade vi varit på plats i mindre än fem minuter när Harry fick syn på den i ett hörn, och genast rusade bort och kröp igenom den, och senare såg jag att även knut var på väg igenom den. Ibland behöver besluten bara mogna lite.

sommar sommar sommar!!!

28/6 Fam E är ensamma på Bjälveröd.

Mina pojkar! Den långe och den trinde.

















7/7 Västkusten med mormor och morfar






















trötting







16/7 Vi blir kultiverade filbunkar på Nordiska Akvarellmuséet











dagens tjugoelfte trip bort för att titta på traktorn...


en far, en son, en boll, en traktor. Vad mer kan någonsin behövas?



17/7 Farmor och farfar nere och hälsar på i Bohuslän



farmor & mormor

































Dalarna, juli
















27/7 På blåbärsjakt med farmor och farfar



blåbär sa ni...?                                              Jaha...




hittar inga...






äter hallon med hela handen


mammas och knodds fotavtryck i sanden


Bjälveröd, augusti

Mormor och Knodd doftar på blommor






supermoster men svårhanterlig knodd

Farvatten och modersmjölk (eller Harrys första seglats, i sin splirrans nya flytväst)


sov hela turen

Harry älskar att sitta på sin blå plaststol och titta i böcker! Han kommer dragandes med den flera gånger om dagen. Ibland hinner vi inte ens dra av honom byxorna innan han sätter sig. Ett stort pedagogiskt misstag antar jag, men kanske än värre vore att dra upp honom från pottan och börja mixtra med byxor body och blöja?

Vi har en galet underbar bild på Harry där han sitter med favoritboken i knät och naken så när som på sina gummistövlar, som han älskar att springa och dra på sig (alldeles själv!). Men den är kanske inte helt rumsren att visa upp här för tänkbara framtida klasskamrater, arbetsgivare och polare till Harry. För att inte tala om alla dessa nätpedofiler som surfar omkring nuförtiden.

Men eftersom pottan fortfarande aldrig tjänat sitt syfte som just potta, utan än så länge betraktas som en skinande blå sagostol, tycker jag att dessa bilder får passera som anständiga

... att sluta amma när sonen får den mänskliga varianten av Mul- och Klövsjuka. (INTE att förväxlas med galna ko-sjukan)

Stackars prickige pojke

Hösten är här! Det känns i luften. Och på de blöta strumporna.

Harry och jag har vågat oss tillbaka till öppna förskolan, och knappt har vi hunnit därifrån förrän Liten får 39 graders feber och förkylning. Igen. Suck! Vi tröstar oss med att de förkylningar han får från öppna förskolan slipper han få från dagis sen när familjen E hoppar in i ekorrhjulet efter jul.

Vilken sommar vi haft! Jag tycker nästan att det är lite synd att Harry inte är äldre. Gammal nog att förstå vilka fantastiska månader han haft. Med två föräldrar som haft lyxen att vara lediga båda två (visserligen har mamma suttit begravd i böcker under stora delar av sommaren, men rätt mycket tid har ändå kunnat läggas på sommarmys), och mostrar och fastrar och farföräldrar och morföräldrar runtomkring som alla bara haft ögon för honom! Vi har varit i skogen och varit vid havet, klättrat på klippor, seglat, tittat på mängder av hästar och traktorer, hundar och får, och varje dag ätit oss mätta på mer blåbär, smultron och hallon än man vågar föreställa sig!

Visserligen tyckte föräldrarna att det var fasligt skönt att efter drygt två månader på resande fot komma hem till sitt eget hem och äta frukost med bara sin egen lilla familj. Och som ett kärt minne från de härliga sommarmånaderna har vi över 2000 bilder som ligger, o-backup-ade, på min skraltiga opålitliga hårddisk. They mock me.

Vi börjar så smått. Först upp är midsommar:


midsommargäng på väg till havet för förmiddagsdopp.


Fernanda och Harry kastar sten.


Niklas och kastar sten


midsommardröm


kärleksdröm


mera dröm


en kvinna med ett mål -midsommarkrans!






kranstillverkning och en sjuk Harry. Nojjig morsa som tvingar barnet ha varm mössa på sig mitt i sommarvärmen. Det besltet kan ifrågasättas så här i efterhand..




kvinnoidyll!!


eller...?


ingenjörer







sista-minten putsning på kransen


vacker fotograf.


alla kransar klara -midsommartårta för at sätta igång midsommarfirandet












fotografen trillade i poolen!!! (men fortsätter att fotografera...)








Full aktivitet i köket! Tittar ni noga hittar ni rummets enda man. Tekniskt sett befinner han sig dock inte riktigt i rummet.






där var en till! fast han satt nog bara och vilade sig.


bättre!!




dekadens?


och dans runt sillbordet i brist på en midsommarstång






dagen efter...

* Gå inte via parken hem om det är bråttom. Harry kommer inte låta dig gå förbi gungorna utan att  bokstavligen kasta sig ur vagnen (tur han är fastspänd). Inte heller går det att ta omvägen runt om lekplatsen, eftersom han känner igen ingången till den och ändå högljutt kommer att berätta för dig vilken elak morsa du är hela vägen hem.

* Töm skorna på lekplatsen innan du går hem! Så slipper du ha tre kilo grus i hallen.

* Ta av alla kläder och byt blöja innan du lägger barnet i sin säng för middagsluren! Så slipper du ha fem kilo grus, blad och småsten i sängen.

* Gå aldrig, aldrig hemifrån utan minst en banan i handväskan. Helst även blöja, våtservetter och extrakläder. Och glöm inte hink och spade!!

* När du tvättar; var noga med att kontrollera att ingen smugit in små metallföremål mellan kläderna, eller elektriska apparater såsom mobiler.

* Om du saknar något: nycklar, Tvdosan (fjärrkontroll för er som inte förstår ren skånska), plånbok, mobil, eller bara tycker det är väldigt ont om bestick i huset; leta i tvättkorgen!

* ...eller i Harrys leksakslåda, där han samlar saker han tycker ser intressanta ut.

* Ta ALDRIG på dig skorna utan avsikten att ta med dig Harry ut när du går. Att låta honom stanna hemma är inget annat än ren och skär barnmisshandel!!!

* Om barnet behöver sova ordentligt på dagen, för att ni till exempel skall på kalas på kvällen, tänk då INTE: jag unnar mig en kopp te och en bok medans han sover!!! För då vaknar han garanterat fem min senare.....

De där kugghjulen visade sig vara i behov av smörjning... ni får ha lite tålamod med oss, vi kommer förhoppningsvis snart att komma igång med att producera mängder av läsvärda inlägg i en rasande takt.

Under tiden kan jag berätta att familjen, på Harrys eget initiativ, börjat med pott-träning! Vi hade egentligen inte tänkt börja med det förrän till våren, eftersom vi läst att man inte lär sig "hålla sig" förrän vid tidigast 18 månaders ålder.Och eftersom Harrys föräldrar fortfarande inte riktigt fått ordning på det där med äta och sova på regelbundna tider och utan bröstinblandning, har vi helt enkelt känt att det där med potta varit lite väl avancerat för oss än så länge.

Men i helgen hade Harry besök av sin kompis Hedvig, som gärna ville sitta på pottan när hon vaknade efter middags-luren. Jag drog mig till minnes att vi fått låna en potta av storkusinerna i någon av alla kassar med kläder och leksaker som de varit snälla nog att låta oss ärva. Och eftersom vi är den välorganiserade familj vi är kunde jag genast gå in i extrarummet och plocka fram den. (Extrarummet/barnrummet/pluggrummet består av ett skrivbord vid vilket man allt som oftast finner barnafadern, djupt försjunken i en arbetsansökan eller vid enstaka tillfällen en politisk debatt på något forum på nätet. Bredvid skrivbordet står en till brädden proppfull säng som fått tjänstgöra som förvaringsmöbel. Här finns en mycket organiserad rörig röra av gåstol, babysitter, leksaker, kläder och sängkläder från Harrys babytid som skall upp på vinden, samt en liknande hög med saker som vi fått låna av andra och som skall lämnas tillbaka, och däremellan ligger högar av saker vi fått ärva som ännu är för stort. Däribland en blå potta.)

När Hedvig satt på pottan läste hennes mamma för henne r en bok (Max potta, passande nog), och när hon var färdig ville Harry också gärna sitta på pottan och titta i en bok. Sedan dess har han kommit varje morgon med pottan i ena handen och en bok i andra, och vill att vi skall läsa medans han sitter på den fina blå pottan. Tyvärr lyckades inte Hedvig prestera något i pottan, och det har än så länge inte Harry gjort heller . Betvivlar att han ens vet att det är det den är till för.

Planen är nog att än så länge bara sitta på den då och då så att han vänjer sig vid själva "sitta-på-pottan" momentet, och om det sedan råkar komma något samtidigt passa på att berömma. Klappa i händerna och ropa Bravo! Duktigt!! (Tänk om någon kunde göra så varje gång du presterar något bra!) När han blir lite äldre går det kanske till och med att förklara för honom varför han sitter där. Jag försökte det igår, när han kissade på golvet (händer ibland). Vi brukar säga att han är duktig när han kissar, fåniga föräldrar, men nu la jag till att "nästa gång får du kiiissssaaaa i ppoooottttaaannnn Harry!" Resultatet av det var att han gick och kissade bredvid pottan nästa gång. Men jag får skylla mig själv, man kan inte begära att en 14 månaders skall ha lärt sig skilja på de olika prepositionerna.

Nu måste jag gå och lägga mig, imorgon skall vi upp tidigt (redan vid 8!) för att hinna till Öppna Förskolan innan sångstunden!

Förresten, det har skett en tandexplosion igen. Harry har fått sin första kindtand för någon dag sedan, och hela munnen är full av tänder som ligger precis under tandköttsytan, redo att poppa upp vilken dag som helst.