Jag har nu helt och hållet vant mig vid att identifiera mig som mamma! När min mamma, dvs mormor, ringde till min mobil idag så stod det i den (av Harry söndertuggade) displayen: Mamma Ringer.

Ytterst märkligt! tyckte jag, för jag sitter ju här, och jag ringer inte till någon... :)

Harry uttryck

 

Herre gud! - Harry gud

Hördu du du - Harry du du

Du och vilken här? - Du och vilken Harry?

Will you marry me? - Will you Harry me?

You hairy monkey! - You Harry monkey!

Harry Potter! - Harry pottan!

 

 

Ordspråk

 

Bättre 1 Harry i famnen än 10 småknoddar på dagis

Du skall icke kasta in Harry i ett glashus

Morgonstund gör Harry rund

En bild säger mer än Harry

 

Av enklare slag:

 

Larry - Harry

Garry - Harry

Mary   - Harry

Barry - Harry

Curry - Harry

 

/Författat av Far

Igår var Harry och jag och besökte Öppna Förskolan för första gången. Vi hade sällskap av Knut (se inlägget som heter Liten är stor!), som nu har hunnit bli 4 månader, och hans mamma Lisa.

När vi stod utanför och väntade på att bli insläppta tillsammans med alla de andra bebisarna och deras föräldrar var Harry jättebegeistrad. Han höll på som han brukar när han är i den sinnesstämningen; vifta med ben och armar och ge ifrån sig diverse komiska läten som alla tyder på uppspelthet. Men väl där inne var det en blyg och försiktig Harry som tittade sig omkring i rummet, som överallt kryllade av små grupper av barn och vuxna.

Jösses! Var börjar man? Jag kände mig som om jag gick i lågstadiet och stod och försökte samla mod att fråga tjejerna med långt rakt hår om jag fick vara med och hoppa hopprep. Men med gott stöd av Knut och Lisa valde vi ut en lagom stor mammagrupp på tre små bebisar på en matta. Till min förvåning var Harry väldigt reserverad, jag trodde att han skulle kasta sig över de andra barnen, det har han gjort när vi träffat små barn tidigare.

Jag hälsade på en mamma som pekade på en stor grabb som satt mitt på mattan, och sa "Ja han satt tidigt, men nu pausar han lite. Han kryper inte. Han är tio månader." Jaha, sa jag, osäker på hur jag skulle bemöta den informationen. Tiomånaderskillen sträckte sig fram mot min son och tog hans leksak. Harry sökte frågande min blick.

En ny liten flicka kom krypandes från en helt annan matta. Hon hittade en leksak som hon stoppade i munnen samtidigt som hon satte sig ner. Tyvärr befann sig min son inom hennes svängradie för sittmanövern så hon råkade hamna på honom istället. Men det gjorde inget för Harry satt och bet på en stor blå boll så han verkade inte lägga märke till att det satt en flicka på hans rygg. 

Jag började prata med en ny mamma. "jag ser att han fått tänder!" sa hon om Harry. "MIN fick tänder redan när han var fyra månader!" Jaha, sa jag, och funderade på om hon väntade sig berömm för att hennes son var välsignad med gåvan av tidig tandsprickning.

Sitt-tjejen kröp vidare, och tandmamman, som visade sig vara rätt trevlig, och jag diskuterade vidare på temat tänder, amning och fast föda. Tiomånaderskillen böjde sig fram igen och tog återigen en leksak från min son. Harry kröp bort till mig och klättrade upp och satte sig i mitt knä. Resten av tiden tillbringade han där, fortfarande ivrigt iakttagande allt som skedde i rummet.

Efter en timme var det sångstund, och efter den tyckte Lisa och jag att killarna fått nog av stimulans för dagen, och gick hem.

Jag känner mig trots tiomånadersgangstern rätt så nöjd med gårdagens upplevelse. Jag tror att Harry skulle kunna tycka det vore skoj att träffa lite andra barn, bara han får vänja sig, och sångstunden är jag säker på att de kommer att bli en höjdare när han blir lite större. Det blir definitivt återbesök, kanske redan imorgon! Jag får väl passa på att polera lite på skrytådran tills dess. MIN fick tänder redan när han var tre månader, och hade sex tänder innan han var sex månader. Det ni! :)

Och vi fortsätter på temat söt när han sover tycker jag. Så här såg det ut igår kväll:

En faders ansiktsuttryck när han tittar på sin sovande son och tänker att han ser en skatt. Alla ansiktsdrag slätas ut och blir mjuka, blicken öppen och sårbar på något vis. Fullkomligt ohejdad kärlek formligen strålar ur ögonen.

När jag var gravid tänkte jag att jag ville titta på Erik när Harry föddes. Vad fantastiskt det skulle vara att se hans ansikte när han för första gången fick se sin son. Men det blev inte så. Innan jag förstod vad som hade hänt hade jag en hal och sprattlande liten fisk på bröstet, och all min uppmärksamhet gick åt till att inte låta den lille varelsen glida ur mitt grepp och ner på golvet. Det hade varit så pinsamt att tappa honom det första jag gjorde.

När Harry sover ligger han nästan alltid på sidan, gärna med ansiktet tryckt mot kudden. Man kan titta på hans lilla ihopskrynklade ansikte i timmar. Eller rättare sagt; den lilla delen av ansiktet man kan se, en kind och delar av pannan brukar vara allt.

Men när jag har ammat Harry till sömns brukar han släppa taget med en suck, rulla över på rygg och låta den yttre armen hänga rakt ut åt sidan. Då är hans lilla sovande ansikte helt blottat, och det ser så annorlunda ut jämfört med när han är vaken. Det annars så pigga och livfulla lilla asiktet, vars minspel förändras från en sekund till en annan, blir stilla, öppet och rofyllt. Ett sovande barn. Allting syns så tydligt; den lilla söta näsan, de rosa läpparna. Alla muskler helt avslappnade och munnen lite halvöppen. Ibland fortsätter han att suga, fast med stängd mun. Då ser man bara hur hakan rör sig lite grand upp och ner. Han är så vacker.

Jag ser honom på det viset varje dag, flera gånger om dagen. Ändå har jag svårt att slita mig. Men när Harry skall sova brukar vi gå in i ett annat rum; han är så nyfiken, kommer inte till ro med andra människor i rummet. Det har aldrig slagit mig att Erik aldrig fått se detta sovande lilla ansikte. Inte på senare tid iallafall.

Det fick han på tåget på väg ner till Skåne. Och jag blev tårögd när jag såg Eriks ansikte när han tittade på sin son som sov. Som om han såg en skatt.

Publicera inte många snarlika bilder på samma sak. Välj istället ut en bra bild.

Men jag kan inte välja för han är ju så söt på alla!!

Vi lyckades tajma vår Dalavistelse med vad som måste vara århundradets köldrekord; här är iallafall kallare än vad någon skåning någonsin utsatts för tidigare!! Harry fick en pulka i julklapp av sin faster, och första dagen, när det bara var runt en 18 19 minus, var vi ute och provåkte. I tjugo minuter. Och som följd fick Harry blossande röda, torra och fnasiga kinder som först nu, knappt tre veckor senare har återgått till det normala. Sedan dess sjönk temperaturen ytterligare och har varit nere och flörtat med -40 ända tills i förrgår då det bara var -22. Så vi försökte oss åter ut att trotsa vädergudarna. Vi byltade på den lille alla kläder vi kunde hitta, satte honom i Babybjörnen på min mage, och begav oss ut på en ytterst kort (9 minuter) promenad nedför gatan och tillbaka.

Vi tillbringar istället våra dagar innomhus, med att utforska varenda hörn och skrymsle av farmor och farfars kök och vardagsrum.

Just nu ligger Erik och Harry busar på vardagsrumgolvet. Harry är between diapers för tillfället och ligger naken och knubbig på rygg och skrattar hejdlöst varje gång hans far pussar honom på magen. En paus och Harry skrattar till igen, av ren förväntning. Det är härligt att se dem, mina pojkar!

Nu har de slutat busa, och Harry har krupit bort mot mig; jag sitter vid sofforna tre meter därifrån. Han tar stöd mot mina knän och reser sig upp till stående. Tittar upp mot mig och ler och sträcker upp en arm mot mig för att visa att han vill att jag skall plocka upp honom. En halv sekunds mys i knät, sen fick han syn på en             superintressant påse på soffbordet. Med all sin kraft kastar han sig över stupet som bildas mellan mitt knä och bordet, han vet att jag håller i honom, och kalkulerar till och med in lite extra kraft i hoppet för att försäkra sig om att nå ända fram, trots sin mors händer.

(pappa tog honom igen) Det har hänt väldigt mycket bara de två veckor vi varit här uppe i Dalarna. Som jag redan skrivit började Harry både försöka resa sig och krypa precis innan jul; men då var det långsamt, vingligt, okoordinerat. Men undan för undan gick det lite snabbare, vågade han sig lite längre.

Det är så roligt att titta på honom; se hur han för varje dag som går blir allt duktigare på att kontrollera sin kropp. Hur han snabbt skiftar från liggande till sittande till krypande och tillbaka. Vinglar han till så stickar han ut en arm eller ett ben för att parera.

När vi kommer hem till Malmö blir det till att Babyproofa! Nu är han livsfarlig! Nyfiken som få, och skall resa sig mot allt, oavsett om det bär hans vikt eller inte. Och det är fortfarande munnen som gäller när saker och ting skall undersökas. Och allt skall undersökas!!

När jag var liten hade mamma en lekhage till mig. Funderar på att skaffa en sån. Skulle vara skönt att, som Erik uttryckte det, slippa justera hans kurs hela tiden.

För en stund sedan ropade Erik inne ifrån badrummet där han höll på att byta blöja på Knodden. Det finns inget tråkigare än att ligga still på rygg, så den som byter på honom måste vara blixtsnabb, och dessutom ha riktigt bra fantasi för att underhålla den lille länge nog att kränga runt tejpbitarna på varje sida. Det finaste Knodden vet, och det har han tyckt ända sedan han bara var någon vecka gammal, är när hans far sjunger Imse Vimse för honom. Erik hade ropat på mig för att mitt i Imse, när spindeln klättrar upp för trån ni vet, hade Harry börjat gnugga sina små händer mot varandra i små imserörelser!! Erik sjöng igen för att visa oss andra (farfar var också hemma) och minsann! de gulligaste imserörelserna som någonsinn skådats! Är han inte fantastisk!?

För bara några dagar sedan hände ytterligare en rolig grej; vi skulle vinka godnatt till farmor och farfar när Harry också började vinka! Han börjar bli så stor, vår lille Liten.

Julen firades på Österlen med Mormor & Morfar och mostrarna, och mammas (dvs min) moster och morbror och min ene kusin med hustru o två döttrar. Tisdagen innan nyårsafton åkte vi upp till Farmor & Farfar och faster i Dalarna.



Pepparkakspojke!!!









mormors älskling


älskar mormor


mostermikagos



och mammagos






mostergabiprat.  Sitter i knät på mammas (dvs min) (ingifte)morbror



Harry hjälper flickorna lägga pussel



korrigering



Harry sitter med när flickorna lägger pussel



tittar på bilar med morfar

 

PK Harry







Tomt under julganen på kvällen den 24e. Morfar o mostrarna kopplar av med varsin bok innan lutfisken.







snuvig älskling på väg ut på promenad



Med tåget på tåget upp till Dalarna. Harry fick en egen platsbiljett. Den kostade 10 kr.







Det absolut finaste och mest inressante på hela tåget!



Är det bara för att jag är hans mamma, eller är han den sötaste finingen på jorden??




puss på faster!!







inte snabb nog...



börjar få upp farten!

Tjugo minuter in på det nya året 2009 kände jag en spark för första gången. En fjärilslätt liten viskning inne från andra sidan, som påminde mig om att jag inte var ensam om min kropp längre. Den där lilla sparken satte tonen för mitt 2009; ett år av lyssnande. De första sex månaderna lyssnade jag inåt; konstant medveten om de allt häftigare rörelserna därinne. De sista sex månaderna har handlat om att vara lyhörd för den nya lilla människans behov och önskemål.


Graviditeten gjorde mig trött och Erik chockad till stillhet. Så vi levde i en liten bubbla; nyförlovade i vår nya lägenhet med en växande mage och ett löfte om en stundande bebis, utan något särskilt stort intresse för världen utanför eller månniskorna i den.


Den 16e januari fick vi nycklarna till vår nyköpta lägenhet. Mina föräldrar och mina och Eriks mycket mycket snälla vänner hjälpte oss att flytta in tre trappor upp utan hiss. TACK SKA NI HA FÖR HJÄLPEN!!!!!!!


Jag tog studieuppehåll från läkarstudierna redan från och med vårterminen, fastän jag med två dagars marginal skulle ha hunnit med sista tentan innan beisen var planerad den 14e juni. Istället läste jag en heltidskurs på distans i litteraturhistoria, samtidigt som jag arbetade mer än halvtid på mitt gamla jobb på ALcontrol, gick på keramikkurs åtta timmar i veckan, och en kurs i glasdesign varje tisdagkväll.

Vid april månad hade Knoddens sparkar blivit så kraftiga att luften gick ur mig varje gång han träffade lungorna. Revbenen var alldeles ömma på insidan, och varje gång han träffade urinblåsan gick all koncentration åt till att förhindra en olycka. Någon gång under den här tiden var jag inne på sjukhuset och tog blodprover eftersom jag drabbades av en hemsk klåda över hela kroppen och när som helst kunde känna att det svartnade för ögonen på mig. Leverproverna visade sig vara utan anmärkning, men läkaren menade att klådan nog kunde bero på levern iallafall; den belastas ju rätt hårt av en graviditet. Min egna, helt ovetenskapliga teori är att Knodden helt enkelt fått in en så välriktiad spark att vävnadsskada uppstått.

I samband med detta bestämde jag mig för att jag hade för mycket på min agenda. För att hinna med studierna och få mina poäng sade jag upp mig från extrajobbet. En felprioritering visade det sig,  för att läsa på distans innebär inte, som jag trodde när jag anmälde mig till kursen, att man så länge man arbetar sina fyrtio timmar i veckan, kunde lägga upp arbetet som man ville; plugga på kvällarna och helgerna när jag var ledig från jobb. Distanskurs innebar timme efter timme av schemalagda och obligatoriska gruppträffar efter gruppdisskussioner efter seminarier. Dessa tider krockade såklart med mitt jobb, så från varje delskurs har jag missat precis ett obligatoriskt moment som jag då tänkte att jag skulle ta igen till hösten (hahahaha!!!) Inte ett enda litteraturvetenskapspoäng lyckades jag skrapa ihop den våren. Den siste delkursen brydde jag mig inte ens om att göra; trött och tung som jag var.

Erik, som egentligen skulle skriva på sin uppsats men som av de yttre omständigheterna blivit skrämd till inaktivitet, och jag, tillbringade istället den siste månaden innan Bebisen kom med att äta sushi, titta på samtliga säsonger av House, och ta regelbundna prommenader ner till Lejonet och Björnen, malmös bästa glassaffär.

Så kom Harry. Med buller och bång landade han i vår stillsamma lilla kärleksbubbla. Fastän vi köpt allt som behövdes och läst böcker både om barnafödsel och barnaskötsel var vi helt oförberedda på vad som komma skulle.

Sommaren var ett inferno. Jag ser det nu, i efterhand. När jag blev hemskickad från BB hade jag inte sovit någonting alls på nästan en vecka. Mjölken hade inte kommit igång än och vår lille son var arg och hungrig och skrek konstant. I veckor efteråt kunde jag upptäcka konstigheter som jag haft för mig under de här sömnlösa dygnen; trosorna i frysen, fyllda vattenglas i skåpet och andra konstigheter. När Harry var tre veckor gammal stod jag inte ut i vår lägenhet längre. Vi satte oss på tåget upp till Farmor och Farfar i Dalarna, och tillbringade sedan hela sommaren med att fara fram och tillbaka mellan dem och Mormor och Morfar i Bohuslän. Om det var bra eller dåligt vet jag inte. Å ena sidan fick vi mycket hjälp, och slapp all disk och tvätt och städning som kan vara så betungande med ett nytt litet barn. Framförallt slapp vi tillbringa sommaren i vår stekheta instängda lägenhet med fönster ut mot en av Malmös tyngst trafikerade gator. Men å andra sidan fick vi aldrig riktigt lugna ner oss, landa i vår nya familjekonstellation; hitta våra mönster igen.

Först till hösten, när vi tre bott in oss lite på Nobelvägen, och kommit till ro, tyckte jag att jag fått ordning på tillvaron igen och kunde andas ut. Börja träffa mina tjejkompisar igen. Vad jag saknat att sitta och fika med dem, och få prata om normala saker!

Den 3e oktober döptes Harry, och samtidigt passade vi på att överraska alla med att gifta oss!!

Hösten har gått fort; nu är vår älskade lille Harry redan 6 1/2 månad. Han kryper omkring och försöker resa sig på allt han ser. Ibland lyckas han, men lika ofta ramlar han. Jag har förstått att vår underbare unge inte är riktigt som alla andra barn. När han kom ut och lades på min mage för allra första gången lyfte han på huvudet och fäste blicken på mig. Stadigt. Nyfiket. Sedan den dagen har han varit vaken och tittat sig omkring när de andra spädbarnen legat snällt och sovit, som spädbarn gör. Barnvagn kunde vi glömma; inte tänkte han ligga där och titta upp i himlen! Faktum är att de första månaderna gick Harry inte med på att ligga någon annanstans än på mig. Dygnet runt. Inte ens pappa fick hålla honom i början.

Men lika svår som han var att behaga när han var liten och inte kunde röra sig; lika glad och intresserad är han nu. Allt skall undersökas, och alla människor som är runt omkring honom, både bekanta och främlingar, skall studeras och pratas med och les mot. Harry är en liten kille som VILL!, och som vet vad han vill och talar om det för oss!




Lite bilder från året som gått:

Den 10e februari, gravid i vecka 23. Jag tyckte magen var GIGANTISK :)



Uppe i Dalarna för att fira Framors 60 årsdag den 14e mars. Den 15e mars firade Erik och jag ettårsdag!

Pappa bygger barnsäng dagen före andra ultraljudet

22 april, gravid i vecka 32. Bara den inbitne hockeyfantasten kan se att tröjan sitter på bak och fram för att namnet skall synas.





Andra ultraljudet, den 23e april. De kostar vanligtvis tjugo kronor bilden, men vi fick den gratis eftersom den var så otydlig och hon inte fick läge att ta några fler. Ser du vad den föreställer? (längst till höger två knän, magen längst ner i mitten med en böjd högerarm ovanför, ovanför armen ett ansikte snett uppifrån; höger kind, höger öga, delar av pannan och näsa)








Fem i halv åtta en helt vanlig onsdagskväll frågade jag Erik om han inte tyckte vi skulle måla över den deprimerande bruna färgen i sovrummet. Joo kan vi väl. Bra, det går en buss om tre minuter. Och fantastiske spontane älsklingen sa inte neeej en annan dag, utan : OK! Vi sprang till bussen, kom in i affären 8 minuter innan de stängde och valde färg i mörker eftersom de börjat släcka ner innan vi hunnit bestämma oss. Strax efter midnatt hade vi förvandlat vårt lattesovrum till grönt! Eriks krav var att jag hade ansiktsmask så inte barnet (Harry!!) skulle skadas av ångorna.




min romantiske man!









Kära fina systrarna anordnade Baby Shower. Stannade uppe hela natten och bakade ett dignande kakbord! Tack snälla fina!!

 

När det fortfarande var supermysigt och lagom hanterbart att vara gravid

och mot slutet när det gick lite överstyr. Plus 26 kilo, och officiellt tyngre än min far!!!


Fötterna dubbel storlek. De enda skor som passade var ironiskt nog joggingskorna. Märkena är kvar en halvtimme efter att jag tagit av ett par helt vanliga, löst sittande strumpor. Lägg märke till ränderna som bildats där ben övergår till fot av att skinnet korvade sig bara för att jag stod upp. Och som grädde på moset hundra sönderkliade myggbett efter fotosession i bokskogen (se Narcissism-inlägget i fotoalbumet)Sexy mama!


Bye bye bikini! Jag var så glad för det verkade som jag skulle slippa det där med bristningar. Så, ritsch!, på två dagar förvandlades magen till en zebra i bokskogen. Jag kunde känna att huden sprack.







Den 14e Juni var Harry beräknad. På kvällen den 13e var jag klar med det mesta jag skulle.




Sex dagar senare kom Harry


12 minuter gammal familj






flera timmar gammal familj




faster den första att komma och inspektera





Knodden en vecka:






mycket mer positiv form av levande madrass. underbart supermysigt, om ni kan tro det :)














Knodden en månad:







värmeutslag eller hormonplitar eller både och






Knodden två månader:





(delar av) tjejgänget från gymnasiet: Hanna, Anton 5mån, Camilla, Majken knappt två mån, Elli, Viktor på hela åtta mån.





Knodden tre månader:

Först tanden! Den kom på tremånadersdagen, som också råkade vara pappas födelsedag!! (Ja jag vet att tanden faktiskt inte syns på bilden. Ni får ha lite fantasi! Tand nummer två kom den 3e oktober; Harrys och vårt bröllopsdop. De två översta kom lördagen före första advent.

Bröllopsdop/Dopbröllop lördagen den 3e oktober

En glädjestrålande dag!!


Harry och grabbarna





Harry fyra månader:








Harry fem månader:




















Harry sex månader:



Årets sista dag